Bakgrund: Världens miljö och klimatproblem är ständigt i fokus i dagens samhällsdebatter och nästkommande generationer står inför utmaningar gällande vår gemensamma framtid. Styrande organisationer framhåller vikten av att lärande för en hållbar utveckling, där de sociala, ekonomiska och ekologiska dimensionerna ses som en helhet, ska implementeras redan i tidig ålder. Ett uppdrag som därmed vilar tungt på förskolan. Detta gör förskollärare till en viktig källa för kunskap med målet att rusta barn med färdigheter för att hitta lösningar på de globala prövningar vi står inför. Syfte: Då förskollärare bär det yttersta pedagogiska ansvaret är syftet med vår studie att få kunskap om deras uppfattningar och arbete med de tre dimensionerna av hållbar utveckling. Metod: Studiens undersökning gjordes genom en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer utgjorde valet för insamling av empiri. Tre förskolor med sammanlagt nio förskollärare intervjuades genom fokusgruppssamtal, och med inspiration av fenomenologi som teoretisk utgångspunkt blev deras beskrivning och tolkningar av fenomenet hållbar utveckling sedd ur deras perspektiv. Resultat: Generellt sett visar resultatet av vår analys att arbetet med de sociala, ekonomiska och ekologiska dimensionerna sker i verksamheterna, men att det finns en avsaknad av medvetenhet kring kopplingen mellan undervisningen och dimensionerna. Detta resulterar i en undervisning som inte förankras i hållbar utveckling utan tenderar att stanna vid ett normativt görande. De kritiskt ifrågasättande diskussionerna som bidrar till att utveckla ett barns handlingskompetens uteblir därför.