Background Dementia is a syndrom that affects memory, thinking, behavior and daily activities. Before the age of sixtyfive dementia is referred to as young onset dementia or early onset dementia. To determine the diagnosis different rating scales are used. The disease is uncurable and therefore the care focuses on treating the symptoms. The disease causes major changes in life that comewith several difficulties. Those who are diagnosed experience suffering. Nurses should work preventive with these patients to promote the resources that are still intact. AimThe aim of this study was to examine the experience of living with dementia at the age of sixtyfive or younger.MethodThe method in this study was to contribute to evidencebased care based on an analysis of qualitative research. The authors analyzed with a five step model on eight articles. Results The result emerged in three categories and seven subcategories describing the experiences of living with dementia at the age of sixtyfive or younger. The three main categories described experiences of exclusion, losses and of achieving a new structure in life. Conclusion The conclusion of this work is that people with dementia at the age of sixtyfive or youngerexperience fear, shame, loss of energy and identity. They also experience the importance of meaningful activities, changes in relationships and isolation as a consequence of the disease.

Syftet var att undersöka hur det är att leva med demenssjukdom vid sextiofemårs åldern eller yngre.Resultatet visade att personer som drabbats av demenssjukdom upplever rädsla, skam, minskad energiförmåga och identitetsförlust. Att känna rädsla inför framtiden var en del i resultatet och de drabbade kände sig som en börda vilket ledde till skamkänslor. Sociala sammanhang undveks då det tog för mycket energi. En existentiell kris uppenbarade sig vid diagnos av demens och meningsfulla aktiviteter upplevdes som viktiga. Familjedynamiken förändrades och isolering ledde till depression.Slutsatser som kan dras är att yngre med demens erfor negativa känslor i sin vardag ifall de bodde kvar hemma och inte flyttade till ett särskilt boende. De drabbade önskade mentalt stöd av sin omgivning och var i behov av hjälp i hemmet och av stöd vid aktiviteter i det dagliga livet. Relationer förändrades och sociala sammanhang minskade. Att ha aktiviteter som kändes meningsfulla var av stor vikt.Demens är ett syndrom som påverkar minnet, tänkandet, beteendet samt dagliga aktiviteter. Demenssjukdom utreds genom skattningsinstrument. I Sverige används skattningsinstrumenten ICD och DSM. Tidigare forskning visar att de drabbade har en sämre självbild och blir understimulerade i hemmet. De drabbade upplever ett lidande i form av att känna sig värdelös, socialt isolerad, känslosam och mentalt påverkad. Som sjuksköterska ska man arbeta preventivt för att de drabbade ska fortsätta kunna utföra dagliga aktiviteter. Det finns forskning som visar att de drabbade har olika upplevelser om demens men hur är egentligen upplevelsen av att leva med demenssjukdom som yngre? Metoden som användes är ett bidrag till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. Metoden går ut på att få en ökad förståelse om något fenomen samt få en ökad kunskap om upplevelser. Metoden utgår från att kvalitativ forskning samlas från flera olika forskningsstudier för att sedan sammanställa dessa resultat för att få ett större förståelse av ett fenomen.Resultatdiskussionen belyste likheter och olikheter bland upplevelser av att leva med demens som yngre. Beskrivna likheter är bland andra upplevelsen av att vara en börda till familjen, en upplevd rädsla inför framtiden och vikten av aktiviteter för att må bra. Det diskuterades även hur den upplevda identiteten påverkades hos de drabbade.