Background: Palliative care is used for children with progressive, chronic and incurable diseases. The aim is to relief suffering and increase the quality of life for the child and their family members. Palliative care consists of four cornerstones, good communication, supporting relatives, relief of symptoms and teamwork. These cornerstones work as a guidance for nurses when caring for children in palliative care. Aim: The aim of this study was to identify the nurses’ experiences of caring for children in a palliative phase. Method: A literature study based on previous quality research was performed. Ten qualitative studies were analyzed using Friberg's five steps. Results: The result was presented with two themes and six subthemes. The result determined that nurses have experienced psychological and physiological impact of giving children palliative care and coping strategies were used in their work. The result also determined that they had been given inadequate education, lack of experiences and that it was challenging to communicate with the families. The nurses highlighted the importance of support for the families. Conclusion: From the result it can be concluded that nurses have an exhausting work situation and that they need better prerequisites to perform their tasks. With the right support, education and coping strategies the nurses get better conditions to handle the challenging work situation and therefore a better ability to provide care for children in a palliative phase. 

Examensarbetets syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i ett palliativt skede. Syftet med palliativ vård är att öka livskvalitén och lindra lidande för patienterna. Palliativ vård för barn ges på flera instanser som till exempel på sjukhus och inom hemsjukvård. I resultatet framkom att sjuksköterskor påverkats känslomässigt av att vårda barn i ett palliativt skede. De upplevde nedstämdhet, trötthet och sömnproblem orsakat av arbetet. Sjuksköterskor som identifierat likheter med barnet de vårdade, som till exempel att de hade egna barn i samma ålder, påverkades känslomässigt starkare än om de inte funnits några likheter. Sjuksköterskorna upplevde att de hade bristande erfarenhet och kunskap i att ge vård till barn i palliativt skede och på grund av det här efterfrågades mer utbildning. Copingstrategier så som självreflektion eller reflektion i teamet ansågs som betydelsefullt. De framförde även betydelsen av stöd mellan kollegor. Det här kunde uttryckas genom att arbetslivserfarna sjuksköterskor hjälpte oerfarna sjuksköterskor i arbetet. Förhålla sig professionellt i arbetet ansågs vara en utmaning då det var utmanande att inte bli för personligt involverad i barnen och familjerna. För att de inte skulle bli för personligt involverade i barnen upprätthölls den personliga gränsen genom att till exempel begränsa hur mycket de valde att dela med sig av sitt privatliv. Även kommunikationen med barnen och familjerna upplevdes utmanande och de hade erfarit att kommunicera med barn kontra vuxna patienter skiljde sig åt. Utifrån sjuksköterskornas erfarenheter var emotionellt stöd till familjerna betydelsefullt. De som gav vård till samma patient under en längre tid upplevde det lättare att ge emotionellt stöd till familjen än för en sjuksköterska som inte vårdat patienten under en längre tidsperiod. Trots de utmaningar som arbetet medfört upplevde sjuksköterskorna arbetet som givande. Sjuksköterskor som vårdar barn i ett palliativt skede har en utmanande och påfrestande arbetssituation. Genom utbildning och copingstrategier i arbetet så som reflektion tillsammans med kollegor bidrar det till att de får rätt förutsättningar för att kunna ge en god omvårdnad. Examensarbetet är en litteraturstudie som är uppbyggd på kvalitativ forskning. Analysarbetet genomfördes i fem steg som slutligen resulterade i två teman och sex subteman. I tidigare forskning framkom det att vårda barn i ett palliativt skede inneburit en känslomässig påfrestning för sjuksköterskor. Det här överensstämmer med litteraturstudiens resultat.