Syftet med studien är att åskådliggöra hur anhöriga till personer med demenssjukdom upplever stöd som tillhandahålls, erfarenheter av erkännande och delaktighet i det stöd som tillhandahålls samt hur anhörigas bearbetningsprocess kan förstås. Vi har valt att fokusera på anhörigas egna berättelser i att vara anhörig till någon med demens.

Studien är skapad som en kvalitativ studie där tre semi-strukturerade intervjuer genomfördes. Utifrån det som de anhöriga berättat för oss har vi använt ett teoretiskt ramverk som inkluderar erkännande, delaktighet och gemenskap. Resultatet har analyserats utifrån tematisk analys och fyra teman skapades. Våra teman i studien är den dubbla döden, det egna livet, överdriven ansvarskänslan och stödets olika dimensioner. 

Resultatet i studien visar att de anhöriga hade olika upplevelser kring det stöd som tillhandahölls, att information till de anhöriga förmedlades på olika sätt och att professionellas tillgänglighet har betydelse i stödet åt anhöriga. De anhöriga beskriver dessutom en långdragen sorg. Vi beskriver i diskussionen att forskning kring anhöriga rent generellt är knapphändig och att ämnet bör beröras mer i utbildningssammanhang.