Sveriges befolkning åldras och andelen äldre kommer att öka kraftigt de kommande åren. Äldre med en livslång erfarenhet av psykossjukdom är en osynliggjord grupp i samhället. Det finns ett behov av att synliggöra det sociala arbetets betydelse i mötet med såväl grupper som individer för att kunna tillgodose de behov som finns.Syftet med studien är att synliggöra hur personal inom socialpsykiatri ser på livsvillkoren och förutsättningarna för äldre med psykossjukdom. Studien innefattar informanter som har lång yrkeserfarenhet och vana i arbetet med såväl psykossjuka som äldre. Studien är genomförd med en kvalitativ metod där semi-strukturerade intervjuer utfördes med fyra informanter. Materialet från intervjuerna analyserades med hjälp av en tematisk analys. Teoretiska begrepp som är använda i studien är intersektionalitet, livsloppsperspektiv, stigma och socialpedagogisk bildning.Resultaten visar att gruppen äldre med psykossjukdom är socialt isolerade och är i stort behov av såväl fysisk, psykisk och social omsorg. Relationen med omsorgsgivare är av stor betydelse och den skapas genom att bygga tillit och respekt för individens egen autonomi.Gruppen äldre med psykossjukdom är en resurssvag grupp där stigma och social isolering är en del av livsvillkoren. Ett socialpedagogiskt perspektiv på bildning kan ge gruppen en röst och bidra till att öka delaktighet och självständighet i samhället.