Bakgrund: Sverige är ett land med människor med olika språkliga och kulturella bakgrunder från olika delar av världen. Det är något pedagoger behöver förhålla sig till i förskolans verksamhet för att kunna bemöta och utmana barn i förskolan utifrån deras tidigare erfarenheter och kunskaper. Begrepp gällande barn med annat modersmål än svenska har skiftat och ändrats i policydokument från 1970-talet tills idag för att kunna närma sig dagens läroplan. 

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur förskolans arbete med svenska som andra språk och barns modersmål organiseras samt vilka möjligheter, svårigheter och dilemman som kommer till uttryck genom pedagogernas erfarenheter.

Metod: Det är en didaktisk studie utifrån ett verksamhets- och lärarperspektiv genom samtliga frågeställningar utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Kvalitativ metod med intervjuer har använts och jag har sammanlagt intervjuat 12 pedagoger från fyra förskolor i två olika kommuner. 

Resultat: I resultatet beskrivs att pedagoger arbetar med svenska som andra språk i första hand och försöker sedan skapa ett arbetssätt som fångar in alla barn oavsett modersmål. Pedagoger är språkliga förebilder för barnen och hjälper barnen att utveckla det svenska språket med olika hjälpmedel och redskap. TAKK är en stor del i barns språkutveckling och används i syfte att förstärka det verbala språket. En förstärkning med hjälp av bilder och konkreta föremål är viktigt när de verbala språket inte räcker till. Pedagogerna ser det som ett hinder att stimulera barns modersmål eftersom de inte själva kan språket vilket blir ett dilemma. Flerspråkiga barn är både en resurs och ett hinder, en fördel om det är flera barn med samma språk som kan ta hjälp av varandra samt ett hinder om det är barn med många olika språk. Det kan bli svårt att stimulera alla barnens olika modersmål. Vidare förklarar pedagoger att de försöker skapa en fysisk miljö som synliggör olika språk. Digitala hjälpmedel underlättar arbetet med barns modersmål nämner många pedagoger