Bakgrund På grund av spridningen av Covid-19 har en hel del SFI verksamheter varit tvungna att börja med distansundervisning. Denna studie vill bidra till ökad förståelse kring den snabba övergången till distansundervisning och dess påverkan på dessa vuxna nyanlända elever. 

Syfte Studiens övergripande syfte är att belysa SFI-studerandes uppfattningar om hur deras andraspråksutveckling och studiesociala situation har påverkats av övergången till distansundervisning under Coronapandemin, och vad som kan påverka deras möjligheter att lära under dessa villkor. 

Metod Vår studie bygger på en kvalitativ metodansats där sex intervjuer med SFI elever från samma kommun utfördes. Intervjuerna utfördes digitalt genom plattformen Google meet, WhatsApp och en av intervjuerna genomfördes på plats. Det empiriska innehållet presenteras utifrån elevernas upplevelser kring distansundervisningen och analyseras ur ett sociokulturellt perspektiv.

Resultat Resultat i vår studie har visat att den emotionella sammankopplingen till skolmiljön är den främsta orsaken till att SFI elever känner ett motstånd gentemot distansundervisning. Till synes är inte tekniken det största hindret för informanterna, utan det är avsaknaden av det sociala samspelet och den emotionella sammankoppling som skapat en negativ inställning till distansundervisningen. Vi menar att den diskussion som förts kring SFI elevers bristande digitala kompetens har överskuggat vikten av de sociala faktorer som kan vara livsviktiga för nyanländas såväl psykiska välmående som etablering i det nya landet. De praktiska och tekniska svårigheterna kan alltså lösas med hjälp av utbildning och ökade resurser. Den emotionella sammankopplingen till skolmiljön kan dock endast skapas genom det fysiska närvarandet.