Syftet med denna studie är att studera och analysera hemtjänstpersonalens upplevelser och erfarenheter av tidsregistrering i arbetet. Utgångspunkten var att belysa vilka möjligheter och begränsningar som tidsregistreringen skapar i relation till arbetsmiljö och brukare. Frågeställningarna som undersöktes var: ”Hur upplever första linjens personal att tidsregistreringen påverkar deras arbete?” samt ”Vilka konsekvenser upplever första linjens personal att tidsregistrering får för arbetet med brukarna?”

Sju halvstrukturerade intervjuer genomfördes med vårdbiträden och undersköterskor som arbetar i hemtjänsten i två svenska kommuner. Informanterna består av både manlig och kvinnlig personal vars arbetsplatser använder planeringsverktyget TES. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med tematisk analys varpå följande fyra teman framträdde:Att vara kontrollerad, Att få sköta sig själv, Emotionella krav och Då blir man ju stressad.

I linje med tidigare forskning visar resultatet att tidsregistrering är ett sätt att kontrollera tiden i hemtjänsten. Personalen har en ifrågasättande hållning till tidsregistrering då de känner sig övervakade i arbetet och tidspressen upplevs ha ökat. Informanterna beskriver att kraven på hemtjänstpersonalen ökar då arbetet har blivit minutstyrt och tiden ska räcka till allt fler brukare. Vidare visar resultatet att tiden för dokumentation och social samvaro med brukarna är kraftigt begränsad. På grund av tidsregistreringen är det svårt för personalen att tillgodose brukarnas önskemål i den utsträckning de önskar.