Bakgrund

Människor är kommunikativa från födseln och kommunikation är en förutsättning för att få ett fungerande samspel i sociala situationer. Det är i kommunikationen med andra som vi skapar mening och formar vår identitet. Barn som inte har det verbala språket måste ges andra möjligheter till kommunikation, för att de ska kunna påverka sin vardag och känna att de tillför något och på så sätt blir en del av sammanhanget.

Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares och specialpedagogers erfarenheter av och inställning till Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) i förskolan.

Metod

Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi använt oss av semistrukturerade intervjuer, där vi har intervjuat sju förskollärare och tre specialpedagoger med stor geografisk spridning. Vår studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv där vi analyserat vårt resultat utifrån de sociokulturella begreppen: Mediering, appropriering, symbolfunktion och den proximala utvecklingszonen.

Resultat

De intervjuade förskollärarna och specialpedagogerna var positivt inställda till AKK och det ansågs fördelaktigt att använda som ett medierande vertyg i förskolan. De ansåg att AKK var ett flexibelt arbetssätt som kan anpassas efter individ och barngrupp, det lämpar sig för alla barn, inte bara barn i behov av särskilt stöd. Genom anvädningen av AKK fick barnen möjlighet till delaktighet och inflytande i verksamheten. De beskrev att användningen AKK som ett kommunikationsvektyg med de yngre barnen på förskolan och gav dem möjlighet att påverka sin dag som annars inte vore möjlig. En av förskollärarna beskrev att för barnen upplevdes det betydelsefullt även om det endast handlade om något så simpelt som att kunna uttrycka vilken frukt som önskades vid fruktstunden. Det framkom också hur viktig en fungerande kommunikation är för barnens relationsskapande och hur de upplever sig själva. Även omgivningen hade en stor betydelse för barnens språkutveckling.