I denna kvalitativa intervjustudie behandlas ämnet skönlitteratur i svenskundervisningen för årskurs 4–6. Undervisning kring skönlitteratur är en del av kursplanen i svenska (Läroplan förgrundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet [Lgr11], 2019, s. 257–268), samtidigt är efterarbete kring skönlitteratur något som lyfts i vår lärarutbildning. Syftet med studien är att undersöka hur lärare beskriver efterarbetet beträffande skönlitteratur i ämnet svenska i förhållande till skolans värdegrund och det komplexa uppdraget det medför. Uppdraget innefattar dels att förmedla kunskap men också att bidra till elevernas personliga utveckling. För att besvara syftet ovan har följande frågeställningar formulerats: Hur arbetar lärare med efterarbete kring skönlitteratur i svenskundervisningen? Hur motiverar lärare sitt val av arbetssätt med skönlitteratur i relation till värdegrundsuppdraget? För att få svar på dessa frågor genomfördes fem semistrukturerade intervjuer med behöriga lärare från olika skolor i Västsverige. I vår forskningsöversikt lyfter vi några arbetssätt kopplade till skönlitteratur som forskare anser vara gynnsamma för barns inlärning och vilka för- och nackdelar som finns kring dessa. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och följande begrepp; kommunikation, stöttning och individanpassning samt Biestas teori kring den spänning som uppstår mellan utbildning för demokrati och utbildning genom demokrati. Studiens resultat visar att efterarbete förekommer i olika former och i olika grad. Exempel på arbetssätt är textsamtal, bokrecensioner och läsloggar, gemensamma och enskilda uppgifter. Lärarens egen inställning till skönlitteratur och brist på tid för genomförande och planering av undervisning är faktorer som kan påverka huruvida efterarbete förekommer eller ej. Lärares svar indikerar på att både instrumentell och personlighetsutvecklande undervisning förekommer, vi kan dock se att det finns en stor utvecklingspotential när det kommer till personlighetsutvecklande undervisning