Arbetstillfredsställelse och informellt lärande är två välstuderade ämnen men otillräckligt medstudier har undersökt sambandet dem emellan. En orsak kan vara att arbetstillfredsställelse faller inom ramen för psykologi och informellt lärande faller inom ramen för pedagogik. Syftet med föreliggande studie är att undersöka sambandet mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande. Då tidigare studier tyder på personlighet har betydelse för både arbetstillfredsställelse och informellt lärande har vi valt att addera personlighet som modererande en variabel, för att se hur sambandet påverkas. En kvantitativ metod användes och datainsamling skedde genom webbaserade frågeformulär bestående av 66 påståenden. Frågeformulären bestod av fyra instrument, IPIP-30 (ämnad att mäta personlighetsdimensionerna), instrument för informellt lärande på arbetsplatsen (LPW), instrument för arbetstillfredsställelse och instrument för Work-Life-Balance (COPSOQ) och bakgrundsfrågor (ålder, kön, utbildning, distans under covid-19, personalansvar, år på nuvarande arbetsplats och allmänt hälsotillstånd).  Totalt deltog 225 personer i studien (M = 34år, SD = 12, räckvidd 18–69 år, 91,5% kvinnor). Resultatet vittnar om ett positivt signifikant samband mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande. Neuroticism, extraversion och samvetsgrannhet påvisar signifikans till arbetstillfredsställelse separat, men har ingen interaktionseffekt på sambandet mellan våra två huvudvariabler, vilket innebär att personlighet inte har någon modererande effekt på relationen mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande. Vår slutsats är att informellt lärande verkar ha en betydande roll för arbetstillfredsställelsen och att fortsatta studier på området uppmuntras. 

Job satisfaction and informal learning are two well-studied subjects, but insufficient studies have examined the relationship between them both. An explanation could be that job satisfaction being within the framework of psychology and informal learning being within the framework of pedagogy. The purpose of the present study is to investigate the relationship between job satisfaction and informal learning. As previous studies indicate personality is important for both job satisfaction and informal learning, we have chosen to add personality as a moderating variable, to see how the relationship is affected. A quantitative method was used and data collection was done through web-based questionnaires consisting of 66 statements. The questionnaires consisted of four instruments, IPIP-30 (intended to measurepersonality dimensions), instruments for informal learning in the workplace (LPW),instruments for job satisfaction, instruments for Work-Life-Balance (COPSOQ) and general questions (age, gender, education, distance during covid-19, personnel responsibilities, years at current workplace and general state of health). A total of 225 people participated in the study(M = 34 years, SD = 12, range 18-69 years, 91.5% women). The results testify to a positively significant relationship between job satisfaction and informal learning. Neuroticism,extraversion, and conscientiousness demonstrate significance to job satisfaction separately, but have no interaction effect on the relationship between our two main variables, meaning that personality has no moderating effect on the relationship between job satisfaction and informal learning. Our conclusion is that informal learning seems to play a significant role in job satisfaction and that further studies in this area are encouraged.