Organisationer kan använda sig av belöningar för att motivera sina anställda till att prestera bättre i sitt arbete. Det handlar då om att organisationer vill styra medarbetarnas beteende för att nå sina mål, och att önskvärda beteenden belönas. Beröm är en form av verbal belöning och denna uppsats behandlar hur beröm kan användas som styrmedel i organisationer. Mer specifikt handlar den om hur medarbetare kan motiveras och vägledas av individuellt-, kollektivt-, enskilt och offentligt beröm. Det övergripande syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur beröm kan användas som styrmedel i organisationer. Studien undersöker och jämför hur beröm lämpligast ska ges till medarbetare för att fungera motiverande och vägledande.

Den teoretiska referensramen utgår till stor del från självbestämmandeteorin och hur de olika formerna av beröm påverkar motivationen hos medarbetare. Resultatet av teoretiseringen visade att alla former av beröm har potentialen att motivera och vägleda, men i en något varierande omfattning. För att besvara syftet har studien genomförts med en kvalitativ forskningsstrategi i form av tio semistrukturerade intervjuer med medarbetare från flera olika yrkesgrupper. 

Av studien framgår att det i huvudsak är individuellt och enskilt beröm som har en positiv effekt på motivation och vägledning. Kollektivt och offentligt beröm har en något svagare effekt i hur motiverande och vägledande det upplevs av medarbetare. Däremot visade det sig att offentligt beröm kan vara vägledande även för andra som inte är mottagare av berömmet. Det är vägledande på så sätt att det informerar medarbetare om vilka resultat som är önskvärda men också hur de kan utföra vissa arbetsuppgifter.