Bakgrund: Sjuksköterskor möter patienter med palliativ vård oberoende av vårdform. Palliativ vård är en aktiv helhetsvård som syftar till att förbättra livskvaliteten för patient och närstående. Den palliativa vården brukar delas in i en tidig och sen fas, där den tidiga fasen har fokus på livsförlängande behandling med bibehållen livskvalitet medan den sena fasen fokuserar på bibehållen livskvalitet och lindring av symtom. Vid livets slutskede är det vanligt att det uppkommer existentiella funderingar hos patienten, vilket innebär att sjuksköterskor behöver kunskap i att hantera existentiella samtal med patienter. 

Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av existentiella samtal med patienter i sen palliativ fas.

Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes med stöd av Noblit och Hare´s metaetnografiska metod. I resultatet inkluderades 19 kvalitativa artiklar.

Resultatet: Sjuksköterskorna beskrev olika upplevelser beroende på förutsättningar och vilket förhållningssätt som sjuksköterskorna hade till döendet och döden. De upplevelser som framkom tolkades till ett övergripande tema; Medmänsklig kärlek. Två teman identifierades; Berörd av den vårdande relationen och De givna omständigheternas villkor. Sex underteman framkom; Meningsfullhet versus Vanmakt, Själsligt styrka versus Själslig utmattning; Vänskap versus Börda, Mod versus Rädsla; Kunnande versus Oförmåga samt Tid versus Sinande tid.

Slutsats: För att lindra det existentiella lidandet i palliativ vård behövs kunskap i kommunikation. Sjuksköterskor behöver mod och erfarenhet i det existentiella samtalet. Sjuksköterskor ansåg att samtala om existentiella frågor är en viktig del i sin profession, men många hade obehagliga erfarenheter i att samtala med patienter om det svåra.

Background: Nurses meet patients with palliative care, regardless of where they work. Palliative care is an active holistic care that aims to improve the quality of life for patients and intimate parties. Palliative care is usually divided into an early and a late phase, where the early phase focuses on life-prolonging treatment while maintaining quality of life; the late phase focuses on maintaining quality of life and relieving symptoms. Thoughts of existential nature are common in the final stages of life. Therefore, it is necessary that nurses have the ability and competence in communicating with patients about their existential issues. 

Aim: To describe nurses' experiences of existential conversations with patient in late palliative phase. 

Method: a systematic literature review was conducted using Noblit and Hare´s method, metaethnography. The result included 19 qualitative articles and synthesized to a result. 

Result: The nurses described different experiences depending on the conditions and the attitude the nurses had towards dying and death. The experiences that emerged were constituted into anoverall theme, Compassionate love. Two themes were identified; Affected by caring relationship and the conditions of the given circumstances. Six sub-themes emerged; Meaningfulness versus Powerlessness, Spiritual Strength versus Spiritual Exhaustion; Friendship versus Burden, Courage versus Fear; Knowledge versus Inability and Time versus Ending time. 

Conclusion: To alleviate existential suffering in palliative care, knowledge in communication is needed. The nurses need courage and experience in existential conversations. The nurses believe that existential conversations are an important part of their profession, but many experienced discomforts in talking to patients about difficult subjects.