Syftet med studien var att får en fördjupad förståelse för socialsekreterares syn på och arbete med barns anknytningsprocesser i relation till sina föräldrar och familjehemsföräldrar vid familjehemsplacering. Med hjälp av anknytningsteorin och den utvecklingsekologiska teorin kan man förstå ett barns anknytningsmönster och vad som påverkar ett barns anknytning vid familjehemsplacering. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och genomfört sju individuella semistrukturerade intervjuer, med socialsekreterare som arbetar med familjehemsplaceringar, i två mindre kommuner i västra Sverige. Informanterna, både kvinnor och män, har alla en akademisk utbildning inom socialt arbete och deras arbetslivserfarenhet varierar mellan 5 – 31 år inom socialt arbete. Resultatet av vår studie visade att ett barns anknytning är beroende av hur väl samarbetet mellan socialsekreterare, familjehemsföräldrar och de biologiska föräldrarna fungerar. Stabilitet och hållbarhet är två viktiga aspekter att arbeta för vid familjehemsplacering. Detta är också något som bidrar till att en trygg anknytning kan bli möjlig för det placerade barnet. Resultatet visar också att utgångspunkten i alla ärenden och beslut som rör ett barn ska vara till barnets bästa. Sammanfattningsvis är ett barns möjlighet till att utveckla en trygg anknytning beroende av hur vuxna i dess omgivning hanterar och bemöter såväl barnet som andra betydelsefulla vuxna i barnets närhet.