Bakgrund: Äldres psykiska ohälsa ökar och det finns inte tillräckligt med resurser för att möta behovet. Det är viktigt att utgå från patientens behov och utforma vården efter patienten. Forskning visar på brister inom samverkan för äldre patienter med psykisk ohälsa. Det finns nationella riktlinjer om att främja psykisk hälsa hos äldre men det saknas förutsättningar för att bedriva vård av äldre med psykisk ohälsa på kommunal nivå.

Syfte: Syfte med examensarbetet är att undersöka hur samverkan fungerar mellan distriktssköterskor och psykiatrisjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård för patienter över 65 år med psykisk ohälsa.

Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie där analysen gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Sju specialistsjuksköterskor, fyra psykiatrisjuksköterskor och tre distriktsköterskor verksamma i kommunal hälso- och sjukvård intervjuades. 

Resultat: Samverkan mellan psykiatrisjuksköterskor och distriktsköterskor är viktig. Det är viktigt att det finns rätt kompetens är för samverkan. I kommunal verksamhet är det brist på specialistsjuksköterskor. Det är viktigt att både ta och få stöttning av den andra specialiteten. Specialistsjuksköterskorna arbetade parallellt och inte tillsammans. Det fanns behov att få ta del av information och lära sig mer av varandras kompetenser. Samverkan blev bättre när de satt tillsammans i samma lokal. Det blev då en naturlig samverkan. Förståelsen för varandras arbete ökade. Det behövdes stöd från chefer att styr upp och utveckla samverkan. Ett stort problem var att det saknades tid och samverkansmöten. Psykiatrins status hade betydelse för samverkan och behövde höjas för att inte prioriteras bort. 

Slutsats: Det är av vikt att förstå stigmatiseringens påverkan på samverkan. Det finns annars risk att psykisk ohälsa blir bortprioriterad och att psykiatrisjuksköterskor arbete blir underskattat. Samverkan mellan psykiatrisjuksköterskor och distriktsköterskor behöver förbättras. För att lyckas behövs stöd högre upp i organisationen, införande av ett interprofessionellt arbetssätt, fler anställa specialistsjuksköterskor, mer resurser åt specialistsjuksköterskor, strukturerade mötestillfällen och tid avsatt för samverkan.

Background: Mental ill health among the elderly is increasing and society has not enough resources to meet this need. It is of importance to proceed according to the needs of the patient and form the care for the individual. Research shows a shortfall in collaboration between specialities who are working with elderly patients suffering from mental ill health. There are national guidelines intended to improve mental health among the elderly. However, there is no forum for collaboration between different nursing specialities to manage close care of elderly patients with mental ill health on a municipal level. 

Purpose: The purpose of this study was to investigate how collaboration is functioning between district nurses and psychiatric nurses within the municipal health care systems for patients over 65 years with mental ill health.

Method: The study was carried out as a series of interviews, analysed with qualitative content analysis. The study group consisted of seven specialist nurses: Four psychiatric nurses and three district nurses, all working within municipal health care.

Result: The result was presented as two categories, and nine sub-categories. 

The results show that managers needed to give support to these specialist nurses, coordinating and developing collaboration. There was a lack of time devoted to mental ill health and collaborative meetings. It was important with collaboration with the right competences. However, it has been experienced that there was a shortage of specialist nurses. Where the nurses where stationed also made a great impact on collaboration. The whole experience was better when everybody worked at the same premises and had a natural interplay. In this way all had an increased understanding of each other's work. All informants agreed that psychiatry’s status had an influence on collaboration and needed to be improved.

The results show the great importance of collaboration between psychiatric nurses and district nurses. Both specialisms pointed out the importance of both giving and receiving support from the other specialist competences. Some described how they worked in parallel and not together. This made them feel excluded. Instead, the informants wanted to feel in-the-loop and learn more from each other's skills.

Conclusion: The collaboration between psychiatric nurses and district nurses needs to be improved. This would require support from higher up in the organization, more special nurses, more resources and a structured forum for meetings.