Bakgrund: Psykiatrisjuksköterskan ska kunna identifiera och analysera vilket behov patienten har inom psykiatrisk vård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Vid övergången från barn- och ungdomspsykiatri (Bup) till vuxenpsykiatri (Vup) ställs den unga vuxna inför nya situationer, kontakter och förväntas ta eget ansvar. Anpassat stöd vid övergången kan ses som avgörande för kontinuitet i behandling och unga vuxna med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) löper större risk att avbryta kontakten. Syfte: Att undersöka psykiatri sjuksköterskans erfarenheter av att stödja unga vuxna med NPF vid övergången från Bup till Vup. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio individuella semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ur analysen framkom tre kategorier; Att bygga en allians med den unga vuxna, Att stärka egenansvaret och Att fungera som spindeln i nätet. Kategorierna har tillhörande nio subkategorier; att vara lyhörd, att låta det ta tid, att bemöta utifrån diagnos, att ha kontakt medan höriga, att uppmuntra till delaktighet, att motivera till förändring, att identifiera anhörigas roll, att skapa en hållbar struktur och att samverka kring den unga vuxna. Slutsats: Psykiatrisjuksköterskor har erfarenhet av att ge stöd till unga vuxna vid övergången från Bup till Vup. Hur stödet utformas beskrivs vara individuellt och en förutsättning för att stödet ska tas emot och ge effekt är att en allians med den unga vuxna bildas. Det behövs tid och en forskande inställning där att vara lyhörd poängteras som avgörande. Stöd genom att motivera den unga vuxna till att ta mer egenansvar lyfts fram. En annan viktig faktor som belyses är samverkan med de aktörer som finns kring den unga vuxna.

Background: The psychiatric nurse must be able to identify and analyze the patient's needs in psychiatric care based on a person-centered approach. During the transition from child and adolescent psychiatry (CAP) to general adult psychiatry (GenP), the young adult is faced with new situations, contacts and is expected to take responsibility. Adapted support during the transition can be seen as crucial for continuity in treatment and young adults with neuropsychiatric disorder are at greater risk of discontinuing contact. Aim: To investigate psychiatric nurse’s experiences of supporting young adults with neuropsychiatric disorder during transition from child and adolescent psychiatry to generaladult psychiatry. Method: A qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual semi-structured interviews and analyzed with qualitative content analysis. Results: The analysis revealed three categories; Building an alliance with the young adult, Strengthening selfcare and Acting as the spider in the web. The categories have associated nine subcategories; to be responsive, to let it take time, to respond based on diagnosis, to have contact with relatives, to encourage participation, to motivate change, to identify the role of relatives, to create a sustainable structure and to collaborate around the young adult. Conclusion: Psychiatric nurses have experience of providing support to young adults during the transition from CAP to GenP. How the support is designed is described as individual and a prerequisite for the support to be received and the effect is that an alliance with the youngadult is formed. It takes time and an approach where being sensitive is emphasized as crucial. Support by motivating the young adult to take more responsibility is highlighted. Another important factor is the collaboration with the relatives around the young adult.