Bakgrund: Under våren 2020 ställde Sveriges skolor om från när undervisning till fjärr- och distansundervisning på grund av den rådande covid-19-pandemin. Arbetssituationen för Sveriges lärarkår har förändrats och undervisning på distans är numera ett faktum. Detta har skapat nya möjligheter i undervisningen, men även ny problematik. I skrivande stund finns det ett fåtal studier som publicerats som också undersökt omställningens påverkan, exempelvis hur rektorer och elever upplevt omställningen, och vår avsikt är att föreliggande studie också ska bidra till en ökad förståelse av fenomenet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur gymnasielärare i svenskämnet har upplevt omställningen till fjärr- och distansundervisning under covid-19-pandemin och hur de upplever att de har lyckats säkerställa ett allsidigt och rättvist bedömningsunderlag gentemot eleverna.Studien ämnar även att belysa hur undervisningen har fungerat utifrån de nya restriktionernaoch vilka stödstrukturer som utformats för att hantera situationen. Metod: Studien utgår från ett kvalitativt perspektiv, där vi genom samtalsintervjuer av lärare ämnat ta reda på deras upplevelser av omställningen från när undervisning till fjärr- och distansundervisning. Samtalsintervjuer kan således bidra till en mer djupgående beskrivning av fenomenet, eftersom kvalitativa undersökningar utgår från subjektets upplevelse och tolkning av verkligheten. Resultat: Analysen av samtalsintervjuerna visar att det finns både positiva och negativa förändringar i undervisningen som omställningen bidragit med. Exempelvis har vi numera en lärarkår som är mer digitalt kunniga och underlaget för bedömningar verkar till stor del vara av textuellt slag. Muntliga moment har en tendens att få minskat utrymme eller skjutas framåt ihopp om mer när undervisning i framtiden. Att fåtal elever väljer att ha kameran påslagen upplevs påverka samspelet mellan lärare och elever, vilket bidragit till en förändrad dynamik i det virtuella klassrummet.