Bakgrund: En av skolans främsta uppgifter är att lära alla elever läsa, förstå och använda olika typer av texter. Därav har litteraturen en central roll i undervisningen. Dock har det alltid skett förändringar i synen på litteratur och läraren behöver ständigt reflektera över vad som är relevant att ha med i sin undervisning utifrån vad styrdokumenten uttrycker. Samtidigt ökar den lättlästa litteraturen och kända verk förkortas och bearbetas för att anpassa en bredare publik. Det är i synnerhet gynnsamt att fler får möjlighet att ta del av det kulturella arvet. Dock kan en viss problematik uppstå när en lärare ska bedöma vilken version av ett klassiskt verk som lämpar sig bäst i undervisning.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka skillnader som framträder mellan originalversionen och den lättlästa versionen av Kejsarn av Portugallien, samt diskutera detta ur ett didaktiskt perspektiv.

Metod: Uppsatsen bygger på en komparativ analys av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien och den lättlästa versionen som är omarbetad av Malin Lindroth och LL-förlaget.

Resultat: I resultatets analys framkommer markanta skillnader mellan versionerna gällande handling, språk och tolkningsutrymme. Analysen synliggjorde att den lättlästa versionen har en förändrad handling i flera passager som inte stämmer överens med det som presenteras i originalutgåvan. Det dialektala språket och det fria tolkningsutrymmet är två betydelsefulla komponenter i originalversionen men båda komponenterna är helt bortreducerade i bearbetningen. Utifrån ett didaktiskt perspektiv blir det problematiskt på vissa plan då eleven går miste om viktiga beståndsdelar i en text. Genom analysen kunde det fastställas att eleven kan tillgodoräkna sig att flera lärandemål uppnås genom läsning av originalversionen av Kejsarn av Portugallien. Dessvärre går vissa av dessa lärandemål förlorat genom att endast läsa den lättlästa versionen. Slutligen betonas vikten av att det är upp till läraren att själv skapa sig förståelse över verket i båda formaten, för att på så vis skapa en medvetenhet om den problematik som kan uppstå genom bearbetning av skönlitterära verk.