Jag har för denna uppsats gjort en kvalitativ studie där jag intervjuat tre elever på en gymnasieskola som går i ett introduktionsprogram då jag vill ta reda på deras upplevelser av att känna sig inkluderad/exkluderad på skolan. Tidigare forskning från Torbjørnsen Hilt (2017) har visat att elever känt sig annorlunda än sin omgivning på grund av språkliga brister vilket kan leda till upplevelsen att vara ur fas. Denna undersökning handlar alltså om hur elever känner sig i sin omgivning, ur ett fenomenologiskt perspektiv. Under intervjuerna tar jag reda på vilka situationer som eleverna befinner sig i när de känner sig i eller ur fas och om det finns något som kan förbättras för att de eventuellt kan uppleva att inkludering sker till en större grad. Analysen av intervjuerna har skett genom tematisk analys där jag funnit teman i elevernas yttranden som jag sedan baserat mitt resultat på. Resultatet visar att eleverna ofta känner sig ur fas med sin omgivning när det kommer till deras språkliga kunskaper/brister, samt när de upplever att lärare inte hjälper dem att förstå. Det skapar frustration för eleverna när de inte kan kommunicera ordentligt med sin omgivning och att då inte få det stöd som önskas får negativa konsekvenser. Skolan som eleverna går på behöver jobba för att få in fler modersmålslärare och studiehandledare som kan hjälpa eleverna på vägen med sitt språkutvecklande. På så vis kan eleverna få komma framåt i sin kunskapsutveckling och få känna sig säkrare kring språket när de väl kommer in på ett nationellt program.