Skolan har ett viktigt kompensatoriskt uppdrag och ska enligt läroplanen kompensera för elevers olika bakgrunder och andra skillnader i förutsättningar (Skolverket 2011). Det kompensatoriska uppdraget är avgörande för att erbjuda alla elever en likvärdig utbildning, vilket alla barn har rätt till enligt svensk skollag (2010:800 1 kap 9 §). Vad betyder då en likvärdig utbildning i en svenskämneskontext där vi idag har två olika svenskämnen, Svenska (SVE) och Svenska som andraspråk (SVA) och där det ställs betydligt högre krav för att få ämnesbehörighet i Svenska än i Svenska som andraspråk för undervisning på högstadiet? Och vilka konsekvenser får detta utifrån ett bildningsperspektiv och för elevers möjligheter att erövra medborgarkompetens? Föreliggande artikel belyser och diskuterar grundskolans kursplaner i SVE och SVA f-9, Lgr 11 med utgångspunkt i bildningsbegreppet och med hjälp av Bernsteins begrepp horisontell ochvertikal diskurs som analysverktyg. Fokus vilar på de delar som rör läsning av skönlitteratur.

Studien visar att kursplanerna i SVE och SVA skiljer sig åt vad gäller de delar som rör skönlitteraturen och att eleverna som läser SVE i betydligt högre utsträckning stöds i att utveckla kunskaper som ingår i en vertikal diskurs. Följden av detta är att de elever som läser SVE i betydligt högre utsträckning än de som läser SVA stöds i att utveckla viktiga kunskaper och förmågor kopplade både till bildningsbegreppet och begreppet medborgarkompetens och på så sätt kompetenser som krävs för att kunna agerai ett demokratiskt samhälle.