Samtliga kommuner i Sverige lyder under samma lagar och regler. Trotts detta skiljer sig kompetensen gällande moms i exploateringsavtal otroligt mycket mellan avtalsskribenterna som arbetar i kommunerna runt om i Sverige.

Att avtalsskribenten inte har någon eller bara marginell kännedom om mervärdesskattelagen, (ML), Lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund. (LEMK) samt Lagen om offentlig upphandling (LOU) och dessa lagars sammankoppling visar denna studie klart att så är fallet.

Majoriteten av kommunerna i Sverige har skrivit exploateringsavtal inom de senaste två åren. Det är dessutom i princip uteslutande kommunen som har tagit fram exploateringsavtalet utan att exploatören varit medverkande. Studien påvisar även att det som avtalsskribenten avtalar om i exploateringsavtalet har skribenten bristande kunskap om vad som får lov att regleras och/eller hur det som avtalas om skall genomföras i praktiken.

Majoriteten av avtalsskribenten som tar fram avtalet besitter inte den kunskap som en motpart kan anse att skribenten skall ha. Då exploateringsavtalet är ett civilrättsligt avtal gäller avtalslagen (SFS 1915:218) om hur ett avtal får utformas. Ett grundkrav som föreligger i avtalslagen är att avtalet skall vara skäligt mot båda parterna.

Det som skiljer ett exploateringsavtal från ett "vanligt" civilrättsligt avtal är att i Plan- och bygglagens (SFS 2010:900) sjätte kapitel paragraf 39–42 innehåller regler om vad ett exploateringsavtal får och inte får lov att innehålla. Förutom dessa lagrum är det upp till parterna att träffa en överenskommelse. Varken kommunen eller exploatören är skyldig att göra något som inte är reglerat i avtalet, i lagens mening.

All county in Sweden are subject to the same laws and regulations. Despite this, the expertise regarding value-added tax in development agreements differs incredibly much between the contract writers who work in the counties around Sweden.

Thet the contract writers have no, or just marginal, knowledge of the Mervärdeskattelagen, (ML), Lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund. (LEMK) and Lagen om offentlig upphandling (LOU) and the interconnect between these laws, this study clearly shows that this is the case.

Most counties in Sweden have signed development agreements within the last two years. In addition, it is in principle exclusively the counties that has developed the development agreement without the help of the developer. The study also shows that what the contract writer agrees to in the development agreement, the writer has no knowledge of what is allowed to be regulated and / or how what is agreed to be implemented in the reality.

Most of the contract writer who makes the agreement does not possess the knowledge that a counterparty can be considered to obtain. As the development agreement is a civil law agreement, Avtalslagen (SFS 1915: 218) applies to how an agreement is allowed to be designed. A basic requirement that exists in Avtalslagen is that the agreement must be fair to both parties.

What distinguishes an development agreement from a "regular" civil law agreement is that in plan- och bygglagen (SFS 2010: 900), sixth chapter sections 39–42 contain rules on what an development agreement may and may not contain. In addition to these teams, it is up to the parties to reach an agreement. Neither the counties nor the developer is obliged to do anything that is not regulated in the agreement, in the sense of the law.