Bakgrund: Bakgrunden till denna uppsats baseras på mina egna lärarreflektioner kring andraspråkselevers motivation till att vilja prata svenska i klassrummet. Jag upptäckte i min yrkesverksamma roll som sva-lärare att denna motivation bland mina nyanlända elever verkade vara helt olika från elev till elev. Dessa reflektioner gjorde mig nyfiken på att undersöka saken närmare vilket resulterade i denna uppsats.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka nyanlända elevers motivation till att prata svenska i klassrummet under sva-undervisningen, samt lärarens sätt att motivera eleverna och hur denna motivation ser ut.

Metod:Jag har gjort en observationsstudie i form av klassrumsobservationer som ägde rum under veckorna 9-12 2020 och därmed är studien kvalitativ. Jag observerade i första hand elevernas beteende och hur kommunikationen var mellan elev och lärare, lärare och elev men även mellan eleverna. Som teoretisk grund har jag valt Dörneyis motivationsmodell och MacIntyres m.fl. kommunikationsmodell.

Resultat: Resultatet visar att det finns olika grader av motivation till att prata svenska hos de nyanlända eleverna. De högmotiverade eleverna är mycket mera aktiva under lektionerna och är inte heller rädda för att säga och göra fel på lärarens frågor och uppmaningar. De lägre motiverade eleverna har ett mycket mera tillbakadraget beteende i klassrummet och söker istället svar på sina frågor på internet, översättningsprogram och/eller frågar en klasskompis med samma modersmål och som dessutom har en högre motivation än en själv. Resultatet visar även tydligt att läraren spelar en viktig roll när det gäller att skapa och bibehålla motivationen till att prata svenska hos andraspråkseleverna.