Bakgrund: Denna studie grundar sig i tidigare forskning om hur barn på egen hand med hjälp av sina kommunikativa förmågor kan förstå och uppfatta varandra i olika lek- och samspelssituationer.

Syfte: Syftet med studien är att studera de yngsta barnens kommunikation och samspel i olikaleksituationer med fokus på hur barn kommunicerar och kommunikationens betydelse för fortsatt lek.

Metod: Arbetet är en kvalitativ studie där vi besökte en förskola för att studera de yngsta barnen. Vi genomförde videoobservationer och fältanteckningar av olika leksituationer för att besvara våra frågeställningar.

Resultat: Resultatet visar att de yngsta barnen främst använder sig av icke-verbal kommunikation i leken. I observationerna framkommer imitationens och variationens betydelse för en varaktig och fortsatt lek. Samtidigt framkommer det även att variationen kan ha en negativ påverkan om barnen inte har ett samförstånd kring den aktuella leken. Resultatet visar även att pedagogernas närvaro och placering har betydelse för barnen. Det möjliggör stöttning i samspelssituationer men lämnar ävenutrymme för barnen att på egen hand hantera och skapa samförstånd kring lek- och samspelssituationer.

Background: This study is based om previous research on how children can, on their own, can understand and perceive each other in different play and interaction contexts, using their communication skills.

Purpose: The aim is to study the communication and interaction amongst the youngest children. It focuses on how children communicate and the importance of this communication in order to maintain in play.

Method: This is a qualitative study from a preschool that was visited to study their youngest children. Video observations and field notes from different play situations were conducted in order to answer the questions posed in this thesis.

Results: The result shows that the most frequently used type of communication during play amongst the youngest children is non-verbal communication. The observations reveal the importance of imitation and variation to uphold a lasting and continued play. Simultaneously it is revealed that this variation can also have a negative effect on the children, if they don't hold a consensus about the current play. The result also shows that the presence and placement of the educators are of importance for the children. It enables support in situations of interaction but also leaves room for children to manage and create consensus around play and interactive situations.