Bakgrund: Elevers språk- och skriftspråksutveckling kan med hjälp av högläsning ge goda effekter. Läroplanen nämner inte högläsning som ett specifikt begrepp men det framkommer att eleverna ska få möta berättande texter så som skönlitterära sagor i undervisningen. Högläsning kan därmed bli ett pedagogiskt verktyg för att utveckla elevernas språk- och skriftspråksutveckling.

Syfte: Studiens syfte är att öka kunskapen och förståelsen för lärares syn på högläsning i klassrummet och vilken roll högläsningen beskrivs ha som pedagogiskt redskap i undervisning i skolår F-3.

Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och därefter användes analysverktyget från Rennstam och Wästerfors ( 2015) för att kunna sortera, reducera och argumentera datainsamlingen. Utgångspunkten är utifrån de forskningsetiska principerna inom humanistiska samhällsvetenskaplig forskning för att visa hänsyn till våra respondenter.

Resultat: Resultatet visade på att definitionen av högläsning skiljer sig samt atthögläsningsboken kan arbetas med på flera sätt i undervisningen. Det vanligaste textslaget som läraren läste högt i klassrummet var skönlitterära böcker. Högläsning visade delvis att det kunde vara ett pedagogiskt lärtillfälle men också en mysstund, det framkom även att dessa tillfällen kunde komplettera varandra. Studien bidrog till en ökad förståelse om att högläsning sker dagligen i klassrummet och är ett betydelsefullt verktyg i undervisningen. Men även hur begreppet högläsning kan definieras på flera sätt, det visades att högläsning används i undervisningen för skilda syften antingen som ett pedagogiskt lärtillfälle eller en mysstund.