Bakgrund: Högläsning ses som en bro över till skriftspråket, att få lyssna på hur orden uttalas hjälper eleverna att utveckla sina språkkunskaper men också för att utöka ordförrådet. Att högläsa både skönlitteratur och faktatexter är ett ypperligt sätt att bygga vidare på elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter, men också för att presentera nytt ämnesstoff för eleverna. Forskning pekar på att högläsning är gynnsamt i alla åldrar, och att lärare på mellanstadiet därför bör fortsätta läsa för sina elever. Samtidigt är det flertalet forskare som menar att lärare lägger över läsansvaret på eleverna, då de inte känner sig bekväma med att högläsa. Att högläsa för eleverna är en drivkraft till att skapa livslång läslust hos eleverna och precis som alla andra färdigheter kan de alltid förbättras. Trots att högläsning inte nämns i läroplanen talar forskning för att använda metoden för att modellera lässtrategierna. Men en högläsningsstund måste inte enbart vara en lärandesituation, utan också ett tillfälle för gemenskap och avslappning. För att väcka intresse och engagemang hos eleverna är det tre återkommande ting som lärare kan förhålla sig till, boksamtal, val av text och dramatisering.

Syfte: Vårt syfte med studien är att beskriva, tolka och förstå hur lärare resonerar kring högläsning som aktivitet på mellanstadiet. Då det i sin tur ger ökad kunskap om högläsningens användningsområden.

Metod: På grund av rådande pandemi har vi använt oss av strukturerad epost-intervju och vi har förhållit oss till socialkonstruktivismens teoretiska perspektiv vid analysarbetet.

Resultat: I lärarnas svar om högläsning fanns bevis på att högläsning används för socialt samspel, som för att skapa diskussion, harmoni, gemenskap, engagemang och för att lära om världen, om människors olikheter och att dela varandras erfarenheter. Högläsning användes också i specifika syften som att träna lässtrategierna och presentera nytt ämnesstoff. Då lärarnas beskrivningar om högläsning delvis var lika, fanns det även ting som skilde dem åt. Förgivet tagande om att högläsning enbart sker i skönlitterära böcker existerade inte, och inte heller innebar högläsning bara att läraren högläser. Det som kan konstateras som ett förgivet tagande hos lärarna är att personen som högläser måste vara fysiskt närvarande, då det bara var en av lärarna som nämnde ljudböcker.