Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett problem och innebär ett lidande för den som drabbas. Naturen har visat sig ha positiva effekter inom naturbaserad eller assisterad terapi. Syfte: Denna studie syftade till att beskriva personalens erfarenheter av naturen som redskap i arbete med personer som har psykisk ohälsa. Metod: Kvalitativ studie med nio intervjuer som har genomförts med personer som arbetar i nio olika verksamheter och har naturen som central i det dagliga arbetet. Verksamheterna erbjuder rehabilitering för personer som är sjukskrivna relaterat till stressrelaterad psykisk ohälsa; utbrändhet, ångest, depression och fatigue. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman med sju underteman. Att göra det osynliga synligt och att arbeta med det vi har. Naturen används som ett stöd för utveckling och som en plats att vara i. Deltagarnas utvecklingsprocess syftade bland annat till att identifiera och uppmärksamma de egna känslorna och lyssna till de egna behoven. Genom att komma i kontakt med egna känslor, naturen och uppleva betydelsefulla relationer i en trygg miljö stärktes deltagarnas hälsa. Slutsats: Naturen som redskap har inte ensam en positiv inverkan, även det sociala samspelet och den meningsfulla aktiviteten är viktig. Varje människa är unik och har egna känslor. Att utgå från att känna efter egna behov och känslor i en trygg miljö kan främja läkning och återhämtning.

Aim: This study aims to describe the staff's experiences of nature as tools in working with people with mental illness. Method: A qualitative study with nine interviews conducted with people who work in nine different businesses and have nature as central to daily work. The businesses offer rehabilitation for people who are on sick leave related to stress-related mental illness; burnout, anxiety, depression and fatigue. Data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: Two themes with seven sub-themes. To make the invisible visible and to work with what we have. Nature is used as a support for development and as a place to be in. The participants' development process aimed, among other things, to identify and pay attention to their own feelings and to listen to their own needs. By getting in touch with one's own feelings, nature and experiencing important relationships in a safe environment, the participants' health was strengthened. Conclusion: Nature as a tool does not alone have a positive impact, also social interaction and meaningful activity is important. Each person is unique and has their own feelings. Starting from feeling after one's own needs and feelings in a safe environment can promote healing and recovery.