Manlig och kvinnligt ledarskap har länge varit omdebatterat och det är fortfarande svårt att hitta svar på om det finns några skillnader mellan mäns och kvinnor sätt att leda.

Till att börja med presenteras en problemdiskussion gällande ledarskap och genus som sedan leder till uppsatsens syfte. Syftet med den här uppsatsen är att se skillnaden när det gäller manligt och kvinnligt ledarskap i dagens arbetsliv och hur har det utvecklat sig genom åren, men också hur det skiljer sig mellan medarbetares uppfattningar. Uppsatsen behandlar ämnet kvinnligt och manligt ledarskap med utgångspunkt i fyra muntliga intervjuer samt tre textintervjuer med medarbetare inom olika branscher och i olika åldrar. Det är både män och kvinnor som ställt upp i studien och dessa har valts för att få studien så jämställd som möjligt. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och analyseras.

Av analyskapitlet kan respondenternas syn på ledarskap och genus utläsas. Vi ser att alla respondenterna vill ha en ledare som är relationsbildande och som lyssnar till sin personal. Det har diskuterats om hur det kommer sig att både män och kvinnor tycker lika när teorin ofta säger något annat. Att motiveras av relationsbildande ses som kvinnliga värden och förklaringen till att våra manliga respondenter också anser att det är en viktig egenskap hos en ledare är att män och kvinnor kan identifiera sig med det motsatta könets ledarskapsstil. I analyskapitlet tas även könsstereotyper upp.

Våra slutsatser är att det finns många olika ledarskapsstilar och det finns egentligen inget rätt eller fel sätt att leda på. Vi ser däremot att alla våra respondenter vill se att ledaren arbetar för att skapa en teamkänsla och att ledaren ska vara tydlig. Vidare kan vi konstatera att ett bra ledarskap inte handlar om genus utan mycket om ledarens erfarenheter och egenskaper.