Artikeln syftar till att undersöka situationer då lärare ägnar sig åt högläsning tillsammans med äldre elever. Materialet utgörs av ett fokusgruppssamtal med tre erfarna svensklärare i Västra Götaland, en från högstadiet och två från gymnasiet. Genom lärarnas samtal får vi kunskap om vad högläsning tillsammans med äldre elever kan innebära och vilken plats den kan tilldelas i undervisningen. Vårt resultat pekar mot att högläsning inte enbart hör hemma i undervisningen av yngre elever, ovana läsare, nyanlända elever eller elever med särskilda behov. Tvärt om visar det sig att lärarna ser många generella fördelar med högläsning och att den även tycks uppskattas av eleverna själva. Parallellt med detta visar undersökningen att högläsning inte bör reduceras till enbart en metod för att uppnå andra lärandemål. Med utgångspunkt i analysen av lärarnas samtal genereras här tre begrepp,högläsningskonvention, estetiskt delande och auditiv föreställning, vilka understryker att högläsning tillsammans med äldre elever kan tillskrivas en estetisk dimension med ett eget värde.