Nya fenomen växer fram i takt med att vi införlivar digitala tekniker på arbetsplatsen. Den digitala omvandlingen undersöks här främst i betydelsen av att omvandla affärsmodeller för att skapa konkurrensfördelar. Men det är inte bara den affärsmässiga sidan av den digitala omvandlingen som är viktig. Även andra aspekter, såsom omvandling av arbetsmetoder och kompetenser, har betydelse. Istället för att fokusera på hur företag kan överleva trots ständiga tekniska förändringar ställer jag i denna forskning frågan hur medarbetarna klarar den ständiga förnyelsen på arbetsplatsen. Några av de frågor jag söker svaret på är: Vad består digital kompetens av? Vilka aspekter i arbetet förändras i takt med den ökande närvaron av digitala tekniker på arbetsplatsen? Hur påverkar dessa föränderliga aspekter kompetensen på arbetsplatsen? Varför är medarbetare frustrerade över sin kompetensutveckling, trots att de arbetar framgångsrikt med avancerade digitala tekniker? Hur kan vi främja kompetensutvecklingsprocesser på arbetsplatsen på ett följsamt sätt?

Som exempel använder jag två yrken som genomgår en omfattande digital omvandling: digital kommunikation och fordonsteknik. I båda dessa yrken kommer man i kontakt med infrastrukturmässiga digitala tekniker, såsom digitala kommunikationsplattformar och den digitala fordonskontrollplattformen för självkörande funktioner. Genom att fokusera på kommunikationsansvarigas och fordonsteknikers arbete tillhandahåller jag argument för digital omvandling som en utpräglad form av förändring. De fall som presenteras visar också hur arbetet måste organiseras dynamiskt, och hur medarbetare påverkas genom behovet av att förhålla sig till omständigheter som ständigt utvecklas.

För att tillhandahålla dessa argument har jag förlitat mig på utförliga data som har samlats in genom 59 intervjuer med medarbetare och chefer, åtta månaders iakttagelser av teknikernas arbete och flera års studier på fältet där jag har följt deras arbete. Baserat på slutsatserna som presenteras i fem akademiskt granskade artiklar, undersöks följande punkter i avhandlingen:

Omvandling kontra förändring: Olika aspekter av arbetet omvandlas genom införandet av digitala tekniker. Denna omvandling är ett resultat av en mångfaldig, inre och anbringad utveckling av gränser, förhållanden, innebörder och stödjande viiimetoder på arbetsplatsen. Omvandlingen skiljer sig därmed från förändring i form av utbyte av färdigheter som ett resultat av en toppstyrd implementering av i förväg utarbetade svar på fördefinierade problem.

Att uppfatta arbetet kontra att ständigt föreställa sig arbetet: Användningen av digitala tekniker utvidgar det vi kan/bör göra på arbetsplatsen och som ett resultat av det blir kompetens något som inte bara innebär förmågan att förstå de nuvarande arbetsförhållandena utan även förmågan att föreställa sig nya. Förmågan att föreställa sig nya möjligheter uppnås genom ständig utvärdering av nuvarande arbetsomständigheter. Följaktligen omvandlas kompetens genom ständig utvärdering till en pågående process där man reviderar sin förståelse för arbetet. Men uppbyggandet av den här typen av dynamisk förmåga hindras av tänkesätt som historiskt har föranletts av fördefinierade problem och optimala lösningar.

Att utföra arbetet kontra kompetens på arbetsplatsen: Heterogena mekanismer krävs för att stödja den ständigt föränderliga förståelsen för arbetsförhållanden. Heterogeniteten hos dessa mekanismer visas i förekomsten av motsatta eller överflödiga åtgärder som alla är oumbärliga för att arbetssystemet ska fungera väl. Resultaten visar dock att det faktiskt har biverkningar att genomdriva en sådan tankemässig anpassningsförmåga och handlingsmångfald. Även om arbetssystemet är lyckat, bedöms individernas utveckling på lång sikt av behovet att förhålla sig till omständigheter som ständigt utvecklas.

Att uppfatta kontra att förstå: I arbetssituationer där digitala tekniker införlivas i stor utsträckning är förändring en bestående faktor. För att hantera förändringen krävs därför löpande eftertanke och ständigt övervägande. Det innebär att medarbetarnas inte kan ha ett fast och statiskt tänkesätt för att kunna förstå sitt arbete. Arbetet är i stället en pågående process och medarbetarna måste engagera sig i olika pågående aktiviteter. Det handlar alltså om att fokusera på att förstå snarare än begreppsmässiga tillstånd, och detta visar att stödlösningar måste uttänkas i takt med att arbetsförhållandena förändras. Fördefinierade problem och optimala lösningar blir med andra ord inte lika viktiga.

Slutsatserna ovan får konsekvenser för medarbetarnas digitala kompetens. Dessa konsekvenser kan sammanfattas i fyra förutsättningar för förståelsen av digital kompetens:

• Digital kompetens, förutsättning 1: När arbetet kring digitala plattformar kräver att medarbetarna utför olika uppgifter på kort tid, och ixi frånvaro av direkta organisatoriska krav, utmanas medarbetarnas kompetens genom behovet av att ständigt dra nya gränser.

• Digital kompetens, förutsättning 2: När arbetet kring digitala plattformar kräver att medarbetarna tillmötesgår ett ökat antal heterogena sociala och tekniska faktorer, utmanas medarbetarnas kompetens genom behovet av att ständigt förhålla sig till vad som är värt att medverka i.

• Digital kompetens, förutsättning 3: När arbetet kring digitala plattformar kräver att medarbetarna kan hämta mening och mål från ett utvidgat nätverk av kontakter, utmanas medarbetarnas kompetens genom behovet av att ständigt utvärdera relevansen av den aktuella valda vägen.

• Digital kompetens, förutsättning 4: När arbetet kring digitala plattformar kräver att medarbetarna ständigt omförhandlar målet och vägen dit, utmanas medarbetarnas kompetens genom behovet av att komma ihåg att stödplaner är verkningsfulla i en specifik tidsbegränsad kontext.

With increasing incorporation of digital technologies at work, a growing concern has been with the competence of the workforce. To capture the importance of competence in relation to digital technologies, Information Systems has traditionally employed the concept of “IT competence”. In recent years, the more contemporary concept of “digital competence” has made its way into Information Systems. However, regardless of whether these concepts refer to distinct sociotechnical phenomena, it can be said that they provide similar contributions and limitations. As a result, the focus in both the “IT competence” and “digital competence” literature has been primarily limited to the individual’s abilities to use specific IT artifacts to perform certain work tasks. These limitations have bounded our concept of how the incorporation of today’s digital technologies transforms entire work relations and therefore the plausible ways in which the workforce can adapt to these changes. By revisiting the theoretical value of these concepts through a Neo-Sociotechnical Systems approach, my research aim has been to provide an enhanced understanding of a) the implications of the digital transformation of work for competence, and b) digital competence as a theoretical concept that accommodates those implications. The dissertation provides a revised understanding of “digital competence” through a longitudinal and ethnographic study of two digitally transforming professions, i.e., communications and automotive engineering.

Studier av framtiden för arbete och livslångt lärande omfattar ett brett spektrum av teman, inklusive digitaliseringens och robotiseringens inflytande på färdigheter och kompetenser. För att utvärdera effekten av "avancerad" teknologi för kompetens i arbetet kräver många nationella och internationella organisationer och privata konsultföretag åtgärder, levererar förutsägelser och förbereder planer för framtiden. Till exempel förespråkar UNESCO ett ramverk för digital literacitet, EU driver projekt som Digital SkillUp och Digital Competence Wheel, och World Economic Forum menar, som en del av “reskilling revolution initiative”, att omedelbara investeringar i medborgare och medarbetare är avgörande för att skapa ett rättvisare samhälle. Det råder föga tvivel om att ett fokus på frågor som rör bevarande av färdigheter, lärande på arbetsplatsen och vuxenutbildning är av yttersta betydelse. Befintliga policydokument och forskningsagendor antar breda perspektiv på dessa frågor. Mot en sådan bakgrund är denna avhandling ett försök att problematisera vad vi menar med kompetent arbetskraft genom att dissociera kompetent arbete från rutinmässig, invand eller imiterande praxis i mötet med avancerade digitala- och robotiserade lösningar. Det övergripande syftet med denna studie är att förstå arbete och kompetens i tider av ökande digitalisering och robotisering.Jag har undersökt denna typ av frågor i två empiriska sammanhang. I det första fallet undersöker jag kommunikatörsyrkets digitala transformation. Här dokumenteras hur digitala system och informationssystem i allt högre grad bidrar till förändringar på arbetsplatsen och diskuteras effekterna av dessa förändringar på både befintliga arbetsrelaterade kompetenser och utvecklingen av nya. I det andra fallet studeras på liknande sätt teknisk förändring på arbetsplatsen men i en annan miljö. Här transformerade förändringsprocessen i en liten tillverkningsanläggning ett manuellt löpande band till ett löpande band utrustad med automatiserade robotsystem. Båda fallen är instanser av transformation och automatisering, med den första studien ett fall av digital transformation och den andra ett fall av transformation genom robotisering. Jag har samlat in data genom att genomföra intervjuer, genom icke-deltagande observationer och genom videoinspelningar. Resultaten presenteras i fem empiriska studier som visar att:vi1. Eftersom arbetet inte enbart bedrivs inom ramen för formella organisationer längre är den tidigare förståelsen av kompetens, fångad av begrepp som ‘ITkompetens’ eller ‘IT-förmåga’ delvis oförenlig med digitaliseringens realiteter. Löpande uppmärksamhet måste ägnas nya krav som flödar bortom en enskild organisationsgräns. Dessutom kan vi inte förstå den flexibla, responsiva och allestädes närvarande digitala tekniken såsom passiv teknik, vilket kontrasterar den befintliga forskningen om kompetens. Kompetens under digitalisering uttrycks därför bäst genom att 1) optimera befintliga resurser och 2) formulera nya möjligheter.2. Introduktion av nya teknologier för tillverkningsföretag — ofta benämd Industry 4.0 — har skapat nya fundament och ny rationalitet för kompetensutveckling. Att vara kompetent på verkstadsgolvet innebär idag att kunna arbeta med moderna automationssystem, flexibelt och effektivt datautbyte och IT-tjänster. Arbetares enskilda villkor för lärande, som vuxenstuderande och samhälleliga perspektiv på deras arbetsplats banar väg för att överbrygga litteraturen från vuxen- och arbetsplatslärande. Att hantera denna tekniska transformation kräver att teori relateras till den aktuella kontexten, tekno-intresse, utnyttjandet av tidigare kompetenser och färdigheter, prototyping av arbetsprocesser och att lärlingsmodeller används.3. Nya kompetenser formas av många faktorer. Sammantaget kallas dessa materiell agens. Kompetens handlar om att navigera genom olika typer av materiell agens. Tillsammans med materiell agens spelar även tidigare kompetenser en obestridlig roll för att tillskansa sig ny kompetens. I takt med att teknologin förändras, så förändras också det specifika för varje interaktion med materiella agenser relaterade till mänskligt omdöme och värdering, mänsklig slutledning och guidad mobilitet, mänsklig skicklighet och beslutsfattande.“Allt rutinmässigt kan automatiseras” är ett något alarmistiskt uttalande som misslyckas med att hantera arbete i någon större utsträckning än vad gäller enkla lednings- och kontrollsystem. Med intåget av avancerade digitala- och robotiserade lösningar kan kompetent arbete framstå som en rutinmässig, vanemässig eller imiterande praxis. Men rutinarbete har en dynamik som är beroende av människors färdigheter, kompetenser, skicklighet och förkroppsligade erfarenheter. Denna avhandling syftar till att i första hand avtäcka sammanflätningarna mellan det mänskliga och det materiella och föreslå konceptet “recompetencing” som inriktar sig med teknologins effekter på arbetet. Avhandlingen visar att den vetenskapliga diskussionen om arbetsrelaterade frågor, såsom bevarande av färdigheter, lärande på arbetsplatsen eller viikompetensutveckling, oundvikligen är knutna till förståelser av arbete som görande, handlingar och praxis. Kompetens är en väsentlig aspekt av arbetslivet som ger mening och syfte till arbetet, och i slutändan till livet självt.

With the increasing use of digital and robotic technology in the workplace, the trend toward adopting automation is on the rise. The widespread automation, in turn, impacts the organizing of work, forms of required competences, and models of learning at work. The purpose of this dissertation is to first attend to changes in competences in the main and by association to work and learning from two vantage points. The first is work-as-doing, which asks what work is in practice rather than regarding it in terms of job titles and occupational labels. The second is technology-in-use, which maintains adapting to the physical realities of technological development as well as new realities created by the digital world. Against such a backdrop, this dissertation problematizes what we mean by a competent workforce by dissociating competent work from routine, habitual, or imitative practices in the face of advanced digital and robotic solutions. Insights are drawn using a qualitative method from two empirical settings. The first settingis an example of the digital transformation of the profession of communications. The second setting covers a change process of a small manufacturing plant from a manual assembly line to an assembly line equipped with automatic robotic systems. The theoretical concept of material agency is combined with historical examples to highlight the breadth, depth, and significance of using digital and robotic solutions in the workplace. Investigations reveal new insights on digitalization and robotization as two closely-related, yet distinct technological phenomena. The findings then provide new perspectives on conceptualizing competence in relation to digitalization and robotization. By examining the effects of digitalization and robotization on skills and competences, this dissertation provides detailed insights about the evolution of competences in response to new materialities and the intentionality argument that frequently surfaces in attempts to explain material agency and competence.