Bakgrund: Psykisk ohälsa växer i samhället och ställer allt högre krav på samhälle och vård. Samverkan mellan region och kommun har länge diskuterats och är en central del för att få den nära vården att fungera. Sjuksköterskor i hemsjukvården vårdar personer med psykisk ohälsa och har ett gemensamt ansvar tillsammans med öppenvårdspsykiatrin. För att samverkan ska fungera optimalt behöver rutiner, avtal och engagemang finnas för att underlätta samarbetet mellan verksamheterna. Syfte: Att undersöka vilka erfarenheter sjuksköterskor i hemsjukvård har av samverkan med specialistpsykiatriska öppenvårdsmottagningar. Metod: En kvalitativ studie gjordes där 11 sjuksköterskor intervjuades varav två individuella intervjuer samt tre fokusgrupper med tre informanter i varje grupp. Intervjuerna var semistrukturerade och följde en frågeguide. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultat: Det rådde delade meningar bland sjuksköterskorna i hemsjukvården kring deras erfarenheter om samverkan med öppenvårdspsykiatrin. Alla ansåg dock att en god samverkan är en möjlighet att arbeta på bästa sätt med patienterna i fokus. Det framkom brister i samverkan som innebar att patienter kom i kläm och fick inte den personcentrerad vård som de har rätt till. Det skapade oro och upprördhet hos sjuksköterskorna i hemsjukvården som inte kunde nå sjuksköterskorna i öppenvården. De sjuksköterskor som upplevde en god samverkan hade inte dessa problem att komma i kontakt med öppenvårdspsykiatrin. Slutsats: Sjuksköterskorna beskrev att verksamheternas organisation till stor del var avgörande för hur samverkan och samarbetet mellan hemsjukvård och öppenvårdspsykiatrin fungerade. Upplevelsen av tillgänglighet hos öppenvårdspsykiatrin var större då verksamheten hade en sjuksköterska som ansvarade för patientgruppen.

Background: The population is increasing and the number of people suffering from mental ill health is increasing. This place higher demands on health and society at large. In order for people living with mental illness to receive the best possible care, the care should be personcentered and the care players work together for a continuity in the care chain. The issue of better collaboration between municipalities and county councils has long been debated. Aim: To study nurses' experiences of collaboration with psychiatric out patient care. Method: A qualitative study based on semi structured interviews with nurses within community care. The qualitative content analysis was made with an inductive approach. Results: The result showed that everyone considered that good collaboration is anopportunity to work with the patients in focus. Where there were deficiencies in the collaboration, the patients became trapped and did not receive the person-centered care to which they are entitled. This created concern and upset among the nurses in home care who were unable to reach the nurses in the outpatient care. The results differed greatly from municipality to municipality, in some cases collaboration worked very well and in other municipalities less well. Conclusion: A good collaboration is to strive for optimal person-centered care for patients with mental illness. Taking advantage of the results from the municipalities where collaboration worked well and implementing it in those municipalities where it did not workas well would be benefiting in order to develop and improve collaboration between the various actors.