För att ge fastigheter tillgång till elektricitet kan ledningar behöva förläggas i ett enskilt vattenområde. Rättigheter, skyldigheter och ersättningar mellan ett elnätsföretag och en privat fastighetsägare för denna infrastruktur kan säkerställas med hjälp av olika verktyg med ursprung ur skilda lagrum. Syftet med studien är att kartlägga hur branschen bedömer intrång av allmännyttiga elledningar i enskilt vatten. För att undersöka detta har en enkätundersökning hos landets elnätsföretag genomförts tillsammans med kompletterande intervjuer. Studien visar att de två vanligaste verktygen för att ge sina ledningar ett juridiskt skydd är att upprätta avtalsservitut enligt JB eller att genom en lantmäteriförrättning få ledningsrätt enligt LL. Många elnätsföretag använder sig av avtalsservitut, som efter en inskrivning i fastighetsregistret ger i princip samma skydd som en ledningsrätt men till en mindre kostnad. För att bedöma ersättningarnas storlek är olika normer de dominerande metoderna, detta på grund av de svårigheter som uppstår vid användning av konventionella värderingsmetoder i samband med denna typ av intrång. Det finns riktlinjer i form av värderingshandboken från Lantmäteriet, policys från branschorganisationen Energiföretagen Sverige och praxis från HD både kring hur intrången ska uppfattas och i förlängningen ersättas. Trots detta råder ändå tvivel bland landets elnätsföretag, som agerar olika. Slutsatsen som HD-fallet NJA 2007 s. 695 ger är att den enskilde ska ersättas och erhålla ekonomisk kompensation för den marknadsvärdeminskning som intrånget medfört även om intrånget endast är rättsligt och någon egentlig påverkan av aktuell markanvändningen inte sker. Energiföretagen Sverige har utvecklat en egen metod gällande ersättningen. Denna ersättning ska motsvara marknadsvärdeminskningen på fastigheten trots att många av elnätsföretagen anser att det inte sker något intrång och därmed ingen värdeminskning på den belastade fastigheten. Många tillfrågade aktörer upplever ändå, trots metoden, att ersättningen är svårbedömd vilket pekar på en osäkerhet. Studien visar att ungefär hälften av de elnätsföretagen, vilka besvarade enkäten inte alltid ersätter de intrång de gör i enskilt vatten. Strax under en femtedel anger att de aldrig betalar ut någon ekonomisk kompensation för intrånget trots riktlinjer och praxis som ger vägledning åt motsatt håll. En femtedel tycker att ett juridiskt skydd i enskilt vatten inte alls är nödvändigt och upprättar därmed vare sig ledningsrätt eller någon form av servitut.

To provide property units with access to electricity, utilities may need to be located in a privately owned water area. Rights, obligations and compensation between an electricity network company and a private property owner for this infrastructure can be ensured by means of various tools originating from different statues. The aim of the study is to map how the industry assesses encroachment of utility into private water. To investigate this, a survey of the country's electricity network companies has been carried out with some additional interviews. The study shows that the two most common tools to provide legal protection for the utilities are to establish agreement easements according to Jordabalken or to obtain utility easements through a cadastral procedure according to Ledningsrättslagen. Many electricity network companies use agreement easements, which, after enrolling in the real property register, provide in principle the same protection as a utility easement but at a smaller cost. To assess the amount of compensation, flat rates and templates are the dominant methods, due to the difficulties encountered in the use of conventional appraisal methods in connection with this type of encroachment. There are guidelines in the form of a valuation manual from the cadastral authority, policies from the trade association Energiföretagen Sverige and practices from the Supreme Court both on how the encroachment should be perceived and ultimately compensated. Despite this, there are still doubts among the country's electricity network companies, which act in various ways. The conclusion of the Supreme Court case NJA 2007 p. 695 is that the individual should be compensated and receive financial compensation for the decrease in market value resulting from the encroachment, even if the encroachment is only of legal proportions and no real impact on the ability to use the land in question occurs. Energiföretagen Sverige has developed its own method regarding compensation. This compensation shall correspond to the decrease in the market value of the property, even though many of the electricity network companies consider that there is no encroachment and thus no depreciation of the burdened property. Nevertheless, despite the flat-rate approach, many respondents feel that compensation is difficult to assess, which points to uncertainty.