Att få erfara högläsning i förskoleålder är avgörande för vidare litteracitetsutveckling. Forskning och läroplaner belägger denna koppling, vilket förskollärare även uttrycker är av vikt. Aktuell forskning består till största del av material som bygger på förskollärares barnperspektiv, snarare än barns egna uppfattningar och tankar kring högläsningen. Studiens syfte är att få klarhet i barns uppfattningar om rådande villkor för den högläsning som sker på förskolan. Genom metodiken barnintervjuer undersökte vi barns uppfattningar om när högläsningen upplevs mest meningsfull och hur de ser på de villkor som medföljer högläsningsaktiviteten. Vidare ville vi klargöra varför barns inflytande inom aktiviteten är viktigt att beakta. Utifrån en fenomenografisk ansats har nio fokusgruppintervjuer om tre barn genomförts i förskolan. Vi undersökte vilka olika uppfattningar om villkoren för högläsning som kan läggas till grund för att utveckla fenomenet högläsning i förskolan. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmodell i sju steg och där fyra beskrivningskriterier utkristalliserades. Studiens övergripande resultat innefattar att barn uttrycker att de önskar en meningsfull och lustfylld högläsningssituation. Dessutom att barns röster måste få framträda genom att förskollärare aktivt efterfrågar barns perspektiv, och utformar sin verksamhet baserat på barns uppfattningar.