Background: Child maltreatment is a global public health problem. All human beings are born with equal rights and dignity. For the child, maltreatment means serious and life-long consequences. Nurses plays an important role in child welfare work. Every nurse is obligated to report to social services in cases of suspicions or cognizance of child maltreatment. Detecting non-accidental violence can be challenging due to the lack of visible signs and knowledge. Working with maltreated children may also lead to personal impacts on the nurses. Aim: The purpose of this study is to illuminate the nurse's experiences of working with children who have suffered maltreatment. Method: A literature study based on eight studies with a qualitative approach. Results: Working with children who suffered maltreatment affected the nurses in many different levels. Guidelines and support from the management was absent. The nurses turned to each other for support. It was important for the nurses to have a professional approach towards the families. The lack of cooperation with the social services led to obstacles in the nurses' child protection work. Conclusion: The conclusion is that working with children who suffer from maltreatment is a strenuous task for nurses. If the nurse fails to make a report to social services, it in turn affects the child. Hence the nurse has great responsibility in protecting children's rights in the society.

Barn som far illa är ett globalt folkhälsoproblem. Alla människor föds med lika rättigheter och värde. Våld mot barn innebär många gånger allvarliga och livslånga konsekvenser. Varje sjuksköterska har skyldighet att rapportera till socialtjänsten vid misstanke eller kännedom om att ett barn far illa. Sjuksköterskan har därmed en viktig roll i att skydda barn mot våld. Detta ansvar innebär dock svårigheter. Att upptäcka avsiktligt våld kan många gånger vara utmanande på grund av bristen på tecken och kunskap. Att ha hand om barn som far illa kan innebära personlig påverkan på sjuksköterskan. Syftet med denna litteraturbaserade studie är att belysa sjuksköterskan erfarenheter av att möta barn som far illa. Studiens resultat baseras på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att arbetet med barn som far illa påverkade sjuksköterskorna på många olika plan. Resultatet tyder på brist på tydliga riktlinjer och stöttning från arbetsplatsens ledning. Sjuksköterskorna vände sig ofta till varandra för stöd vid svåra situationer. De upplevde även behov av utbildning och kunskap kring barn som far illa. Resultatet visade att sjuksköterskorna hade en negativ syn på samarbetet med socialtjänsten vilket ledde till underrapportering av orosanmälningar. Detta utgjorde ett stort hinder i sjuksköterskans ansvar att skydda barn. I diskussionen diskuteras bland annat utbildningars tillgänglighet och problematiken kring att se diffusa tecken. Slutligen diskuteras utmaningar som uppstår kring sjuksköterskans ansvar och skyldigheter. Att arbeta med barn som far illa är påfrestande för sjuksköterskan. Detta drabbar i sin tur barnet som far illa och kan leda till allvarliga och livslånga konsekvenser. Konsekvenserna leder också till höga samhälls- och medicinkostnader. Sjuksköterskan har därmed ett stort ansvar i att främja barns rättigheter i samhället.