Bakgrund: Barn ses ofta som 'oskyldiga' och anses inte kunna utföra kränkande handlingar eller diskriminering. Forskning fastslår däremot att detta sker inom förskolan och visar därför att det är ett relevant område även inom förskolan, barn är kapabla att utföra handlingar som kan beskrivas som kränkande och diskriminerande. Resultaten visar att diskriminering av ålder och kognitiva förmågor genom uteslutning är den vanligaste formen som barn utsätts för på förskolan. Det visar även att det behövs utveckling inom det förebyggande arbetet då barn inte alltid blir inkluderade med sina egna tankar och idéer vilket resulterar i att pedagogerna missar möjligheten att ta tillvara på deras perspektiv. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka diskurser pedagoger har om kränkande behandling och diskriminering i förskolan. Metod: Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa fokusgruppsintervjuer med 14 pedagoger, barnskötare och förskollärare, på två förskolor. Den teoretiska inramningen som har använts är diskursteori och diskursanalys. Resultat: Resultatet visar att pedagoger pedagogerna talar om begreppen kränkande behandling och diskriminering på olika sätt. Den mest framträdande diskursen var att begreppen skiljs åt. De talade gemensamt om miljöer och beskrev att miljön som genererade störst risk för att en kränkning eller diskriminering förekommer var små utrymmen där barnen inte har direktkontakt med en vuxen. Likaså var pedagogerna eniga om att uteslutning är det som sker mest på förskolan. I beskrivningen av det förebyggande arbetet angavs olika strategier där det mest omtalade var arbete kring normer och värden samt indelning av barnen i mindre grupper.