År 2017 beslutade Lantmäteriet att principsamråd och andra lokala överenskommelser om samråd mellan lantmäterimyndigheterna och Länsstyrelserna skulle sluta gälla. De tidigare överenskommelserna ersattes med ett nationellt gällande dokument innehållande rutiner för samråd med Länsstyrelsen. Några kända rutiner för samråd med Skogsstyrelsen finns ej trots att de omnämns som en samrådspart i Lantmäteriets handbok för fastighetsbildning. Denna studie undersöker samrådsrutiner vid delning av skogsbruksfastigheter mellan de nämnda myndigheterna. En av metoderna som legat till grund för detta arbete är en rättsdogmatisk metod vars syfte är att kartlägga gällande rätt. Kartläggningen har skett genom inläsning av förarbeten, handböcker, rättsfall och förrättningsakter länkat till samrådsrutiner vid delning av skogsbruksfastigheter. Resultatet i denna del har mynnat ut i en tydlig ram om hur samrådsförfarandet med myndigheter bör gå till. Samråd bör ske mer sällan i enskilda ärenden men borde fortfarande användas vid större och principiella frågor. I vad som framkommit av rättsfallen när lantmätare samrått med berörd myndighet har utfallet i domstolarna liknat myndigheternas yttranden. Samråd ökar rättssäkerheten redan vid utredning i en förrättning. Den andra metoden var en rättssociologisk metod i form av en enkät för att kartlägga förrättningslantmätarnas samrådsrutiner i praktiken. Av resultatet framkommer det stora skillnader i arbetssättet mellan kommunala och statliga Lantmäteriet och deras geografiska lokalisering. Trots de beslut och riktlinjer om ett enhetligt arbetssätt används fortfarande inaktuella rutiner vid samråd med Länsstyrelsen, samt att de nya rutinerna tillämpas på olika sätt. Det finns i princip inga rutiner för samråd med Skogsstyrelsen, trots att det förespråkas av den juridiska litteraturen. Även här finns stora skillnader i arbetssätt då somliga inte anser Skogsstyrelsen vara en samrådspart medan några samråder med dem i frågor som de egentligen inte har i uppgift att bevaka.

In 2017, the National Land Survey decided that principle consultations and other local agreements on consultations between the cadastral authorities and the County Administrative Board would cease to apply. The previous agreements were replaced with a nationally valid document containing procedures for consultation with the County Administrative Board. There are no known routines for consultation with the Swedish Forest Agency even though they are mentioned as a consultation party in the Land Survey's handbook for property formation. This study examines consultation procedures between the aforementioned authorities when dividing forestry properties. One of the methods that formed the basis for this work is a legal dogmatic method whose purpose is to map the applicable law. The mapping has been done through the reading of preparatory materials, handbooks, legal cases and cadastral dossiers linked to consultation procedures when dividing forestry properties. The results in this section have resulted in a clear framework on how the consultation process with authorities should be exerted. Consultations should be made less frequently in individual cases but still used for major and principled issues. In what emerged from the legal cases when cadastral surveyors consulted the relevant authority, the outcome in the courts was similar to the authorities' opinions. Consultation increases legal certainty already in the investigation of the cadastral procedure. The second method was a forensic sociological method in the form of a questionnaire to map the cadastral surveyors' routines in practice. The result shows great differences in the working methods between municipal and national cadastral authority and location in the country. Despite the decisions and guidelines on a uniform working method, outdated routines are still used in consultation with the County Administrative Board, and that the new routines are applied in different ways. In principle, there are no routines for consultation with the Swedish Forest Agency, even though it is advocated by the legal literature. Here, too, there are major differences in working methods, since some do not consider the Swedish Forest Agency to be a consultative party, while some consult them on issues that they do not really have the task of monitoring.