Background: Violence against women is a global social problem. When violated women seek healthcare, nurses are often the first to meet them.Therefore, it is important that the nurse is prepared and able to respond and care for these women in the best possible way.

Aim: The aim for this literature review was to examine the nurse's experience of meeting women exposed to intimate partner violence.

Method: The database used to search articles was Cinahl, and nine articles have been analyzed according to Friberg's (2017) three step model.

Results: The results are based on five main categories; the nurse's emotional expressions, the nurse's experience, the nurse's knowledge needs, working environment and the nurse's role. Thirteen subcategories were designed based on the main categories.

Conclusion: The nurses experienced that the encounter with battered women aroused many strong feelings, and the nurse's experienced that is was hard to separate themselves from the women's feelings. The nurse's experienced that they could use their previous experience and their intuition to identify a woman exposed to intimate partner violence. The meeting with the battered women affected the nurses in their professional role, and also in their private life.

Under 2019 anmälde 28 000 kvinnor att de har blivit utsatta för våld av en man som de haft en nära relation med. Dessa kvinnor utgör bara en tredjedel av alla som utsätts för våld, resterande mörkertal utgörs av de kvinnor som inte vågar anmäla och därmed inte uppmärksammas. Dessa kvinnor kommer ofta i kontakt med vården, och möter där till största del sjuksköterskor. Hur upplever sjuksköterskorna situationen med att möta våldsutsatta kvinnor? I denna litteraturöversikt fann vi att sjuksköterskor upplever många känsloyttringar, bristande kunskap om ämnet och avsaknad av rutiner kring våld i nära relation. Utav resultatet kan följande slutsatser dras att mer information, utbildning och strategier för sjuksköterskor att hantera sina känslor, kan det medföra att arbetet med att bemöta våldsutsatta kvinnor blir lättare, och möjliggöra ett värdigt och trovärdigt bemötande.

En nära relation definieras av att den utsatta kvinnan har en känslomässig relation till förövaren. Våldet som kvinnan utsätts för kan vara både fysiskt, psykiskt och sexuellt. När man möter kvinnor som utsatts för våld söker de ofta vård för oklara symtom som inte går att sammankopplas med sjukdom. Det är inte ovanligt med fysiska tecken som blåmärken, rivmärken eller brännmärken som kvinnan själv inte kan förklara hur de har uppstått, eller återge en historia som inte stämmer in med skadebilden. När en kvinna levt i ett förhållande präglat av våld under en längre tid blir detta till slut en normal vardag, och det kallas då för normaliseringsprocessen, vilket i sin tur leder till att kvinnan inte längre ser att det är en osund relation och får därmed svårt att ta sig ur relationen. I dessa situationer är det särskilt viktigt att som sjuksköterska uppmärksamma tecken och symtom, och därefter våga ställa frågan om kvinnan utsätts för våld. Det som gör att sjuksköterskan inte vågar ställa frågan beror oftast på bristande kunskap inom ämnet, men även avsaknad av rutiner och strategier på arbetsplatsen. Sjuksköterskan kan även påverkas känslomässigt vilket även leder till att frågan inte ställs. Det är viktigt att kvinnan upplever mötet med sjuksköterskan som bra, då detta är en förutsättning för att kvinnan skall känna tillit och förtroende för den vårdande sjuksköterskan och därmed våga berätta sin historia.