Bakgrund: Tidigare forskning visar att svenska och svenska som andraspråk är två separata ämnen. Enligt studier som gjorts är det dock att föredra att SVA-elever läser svenska tillsammans med förstaspråkselever. Många lärare som intervjuats tidigare vittnar om att man vill inkludera, men att det är svårt i praktiken då de två ämnena har väldigt olika innehåll i gymnasieskolans ämnesplaner. Samma lärare menar även att det finns en oförståelse från rektorer att det faktiskt är två olika ämnen då många tänker att en svensklärare lika gärna kan undervisa i SVA också. I praktiken har detta för många lärare inneburit dubbelt arbete då de undervisar två kurser men får planeringstid för en.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka de spänningsfält som finns mellan teori och praktik. Målet med uppsatsen är att undersöka närmare hur två gymnasierektorer rekontextualiserar de teorier och styrdokument som finns kring SVA in i praktiken. Genom att undersöka detta identifieras vissa spänningar och motsägelser kring hur man bör organisera svenska som andraspråk på gymnasiet och hur det faktiskt görs i praktiken.

Metod: Den metod som använts i uppsatsen är kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Två rektorer har intervjuats via Google Meet och därefter har intervjutexterna analyserats i syfte att hitta tematiseringar som kan visa spänningar och motsägelser kring svenska som andraspråk på gymnasiet.

Resultat: I resultatet framkommer det att de spänningar och motsägelser som finns kring svenska som andraspråk på gymnasiet resulterar i något som skulle kunna ses som en omöjlig uppgift. Det finns teorier kring andraspråksinlärning och riktlinjer från Skolverket men i praktiken är de väldigt svåra att möta. Detta resulterar i att rektorer rekontextualiserar teori och styrdokument till praktik på olika sätt.