Sveriges kommuner och regioner menar att digital teknik är ett stöd för att lösa fler av de utmaningar som välfärden står inför. Att utveckla den digitala tekniken kan bidra med en förändring av strukturer och arbetssätt i verksamheter, vilket kan förbättra verksamheters ekonomiska läge. Medborgare förväntar sig samtidigt mer tillgängliga och funktionella digitala lösningar som underlättar mötet med välfärden. I och med dessa förutsättningar ville jag med denna studie undersöka hur digitalisering i socialtjänsten kan se ut och vad det kan ha för positiva och negativa effekter. Studien tar en kvalitativ ansats i hur den digitala tekniken kan påverka socialsekreterare och hur socialsekreterarna uppfattar att deras klienter kan bli påverkade av den digitala tekniken, på både positiva och negativa sätt. Tre utvalda socialsekreterare med erfarenhet av att arbeta med utredning av barn och unga men med olika bakgrund och erfarenheter har intervjuats med semistrukturerade intervjuer och därefter har tematisk analys använts som analysmetod. Studien har en teoretisk utgångspunkt i symbolisk interaktionism och handlingsutrymme. Resultatet visar bland annat att en digitalisering av socialtjänsten kan vara både positiv och negativ för både socialsekreterare och att socialsekreterare också uppfattar att det finns både positiva och negativa aspekter ur ett klientperspektiv. Att använda sig av digitala möten kan spara mycket tid men det finns också risker med att den digitala tekniken filtrerar bort det som händer i rummet. För att se det ur teorin symbolisk interaktionism så filtreras symbolerna bort och bara den sociala interaktionen blir kvar.