Idag spenderar de flesta barn stor del av sin vardag på fritidshemmet med jämnåriga vilket gör att dessa relationer spelar en viktig roll i deras liv. Fritidshemmet är en verksamhet där barn socialiseras och utvecklas tillsammans med andra barn. Gemenskapen blir därför viktig på fritidshemmet. Tidigare forskning visar att den sociala interaktionen mellan barn innefattar både inkludering och exkludering. Det innebär att barn inte alltid inkluderas i gemenskapen och därmed hamnar de i ett utanförskap. Som fritidslärare är det viktigt att arbeta på ett sätt som främjar gemenskapen och motverkar utanförskap. Fritidshemmets undervisning skall utgå från skolans värdegrund och uppdrag som bland annat innebär att man strävar efter att vara en social gemenskap som erbjuder eleverna trygghet och ser till att alla elever i skolan har rätt till att utvecklas samt får en möjlighet till att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Syfte: Syftet med denna studie är att utifrån fritidslärarens perspektiv undersöka vad begreppen gemenskap och utanförskap innebär, hur fritidsläraren anser att de arbetar med gemenskap och utanförskap på fritidshemmet och vad fritidsläraren anser är orsaken till att utanförskap förekommer bland barn på fritidshemmet.

Metod: För att kunna besvara mina forskningsfrågor har jag utfört enskilda intervjuer med utbildade fritidslärare och fritidslärare på två olika skolor. Som motivering till varför jag har valt kvalitativa intervjuer som metod är för att studien bygger på fritidslärarnas egna erfarenheter och perspektiv. Intervjuerna har skett enskilt med varje informant.

Resultat: Resultatet visade att fritidslärare hade gemensamma tankar kring vad begreppen gemenskap och utanförskap innebär och vad som orsakar utanförskap. Däremot visade resultat ett komplext arbetssätt i relation till gemenskap och utanförskap samt att förekomsten av utanförskap inte var densamma på de två skolorna.