Samhället kan behöva träda in och stötta personer som lider av psykisk ohälsa, då de ofta lider av ensamhet och isolering i större utsträckning än övriga befolkningen. 2010 tillkom en lagändring som innebär att kommun eller region skall upprätta en samordnad individuell plan (SIP) om myndigheterna anser att det behövs för att den enskilde skall få sina behov tillgodosedda. Intentionen med samordnad individuell plan (SIP) är att tydliggöra för hur samordningen av insatser skall fördelas när den enskilde har behov av insatser från både kommun och region. Syftet med föreliggande studie var att undersöka olika professionella aktörers erfarenheter av användandet av samordnad individuell plan (SIP). Kvalitativ ansats användes, en rektor, en enhetschef, en sjuksköterska samt en biståndshandläggare intervjuades. För att informanterna skulle ges möjlighet att berätta om sina erfarenheter utifrån sitt eget perspektiv genomfördes halvstrukturerade intervjuer. Vid analysen användes kodning, tematisering och summering för att både organisera det insamlade materialet men även se vilka framträdande mönster som växte fram. Analysen är gjord i förhållande till studiens teoretiska utgångspunkt, samverkansteori samt tidigare forskning. Resultatet visar att en oberoende SIP-ledare skulle kunna öka brukares delaktighet då denne inte är part i ärenden. Vidare visar resultatet att förförståelse för de olika professionernas skilda förutsättningar redan innan mötet kan vara en av nycklarna till en lyckad samverkan. I resultatet framkommer även att solid utbildning kring samordnad individuell plan (SIP) saknas från arbetsgivaren. Slutligen visar studien att samverkansverktyget SIP är en komplicerad företeelse som präglas av såväl möjligheter som utmaningar och att det krävs ett maximalt engagemang från samtliga inblandade aktörer men även stöd från ledning för att nå en gynnsam samverkan.