I överensstämmelse med arbetslinjen förväntas alla vuxna människor i Sverige idag ha ett lönearbete. Kraven på arbetsmarknaden är dock höga och det finns flera kriterier man måste uppfylla för att anses vara anställningsbar. Utrikesfödda kvinnor utpekas av staten som en speciellt svår grupp att få ut i sysselsättning och ska därmed prioriteras av arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen upplever å sin sida en ökad arbetsbörda och större press att få ut personer i sysselsättning. Studiens syfte är därmed att undersöka arbetsförmedlares upplevelser av att både själva bli responsibiliserade och att i sin tur responsibilisera utrikes födda arbetslösa kvinnor. Begreppet responsibilisering används för att förstå och beskriva arbetsförmedlarnas upplevelser av sitt arbete med målgruppen. Studien är kvalitativ med sex deltagare varav samtliga är arbetsförmedlare som arbetar i olika sysselsättningsprojekt för att få ut utrikes födda på arbetsmarknaden. Empirin analyserades genom tematisering och den teori vi valt att ta avstamp i är responsibiliseringsteorin. Resultatet visar på att både arbetsförmedlarna och kvinnorna på olika sätt responsibiliseras. Arbetsförmedlarna använder en rad olika tekniker för att responsibilisera kvinnorna och därmed få dem att ändra på sig, för att anses mer anställningsbara. Teknikerna innefattade att ändra kvinnornas inställning, att få dem att jobba på sig själva samt att få dem att bli mer aktiva. Kvinnorna hålls även ansvariga för sin egen aktivering då arbetsförmedlarna i slutändan skjuter ifrån sig ansvaret. Arbetsförmedlarna responsibiliseras samtidigt genom en hög arbetsbelastning som leder till en känsla av stress och otillräcklighet. Arbetsförmedlarna beskrev också att de ansåg sig ha lyckats med sina arbeten när kvinnorna kom ut i sysselsättning och att de därmed misslyckades när kvinnorna valde bort arbete.