Bakgrund: I förskolan idag har vart fjärde barn utländsk bakgrund och majoriteten av de barn möter det svenska språket för första gången i förskolan. Det blir därför viktigt att pedagoger har kunskaper om hur de kan skapa språkstimulerande lärmiljöer för barn med annat modersmål än svenska. Forskning visar att högläsning är en av de viktigaste språkutvecklande arbetssätten i förskolan och av denna anledning är det intressant att undersöka hur pedagoger beskriver sina högläsningspraktiker som ett språkutvecklande arbetssätt i flerspråkiga barngrupper.

Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka och få kunskaper om hur pedagoger beskriver sina högläsningspraktiker som ett språkutvecklande arbetssätt, dess betydelse och innebörder i flerspråkiga barngrupper.

Metod: Kvalitativa semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med 13 verksamma pedagoger från fyra olika verksamheter.

Resultat: Studiens resultat visar att högläsning främst beskrivs som ett språkutvecklande arbetssätt för att främja barns ordförrådsutveckling. Dock visar resultatet att de är få deltagare som beskriver hur de arbetar med högläsning för barn med annat modersmål än svenska och deras svenska språkutveckling, utan deltagarna uttrycker generella kunskaper som om alla barn har svenska som modersmål. Barns sociala utveckling beskrivs vara en positiv sidoeffekt av högläsning eftersom barn i den fria leken kan fantisera vidare kring den gemensamma upplevelsen, även om de inte har ett gemensamt språk. Planerad och spontan högläsning förekommer i verksamheterna och sker med erfarenhets- och kunskapsbaserade strategier, dock visar resultatet att det endast är få deltagare som organiserar högläsning efter barnens språkliga kompetens. Det förekommer en stor variation i pedagogers förhållningssätt och resultatet visar att pedagogers rutiner eller icke-rutiner vid högläsning skapar förutsättningar för eller begränsar barns svenska språkutveckling.