Bakgrund:

I min tidigare studie (Dahlberg, 2019) studerade jag pedagogers upplevelse om måluppfyllnad i sitt uppdrag att anpassa undervisningen i klassrummet. Det framkom att majoriteter av intervjuade lärare ansåg att det inte klarar av sitt uppdrag att individanpassa undervisningen till varje elev. Trots min egen studies resultat ställer jag mig frågande till om verkligheten de facto ser ut som så, att undervisningen i ett klassrum aldrig individanpassas? Detta tvivel grundar jag i de erfarenheter och observationer som jag genomfört under mina VFU:er (Verksamhetsförlagdundervisning) under vår utbildning. Under dessa perioder har jag mött flertalet lärare som med små medel lyckats göra anpassningar för att kunna tillgodose olika elevers olika behov. Denna motsättning mellan min studiers resultat och de observationer som jag gjort leder till att jag skulle villa pröva tanken om att en lärare gör mer än vad hen tror. Med hjälp av Poppers (H. Rosling, uå) tankar om vad vi önskar studera och vad vi kan se, kan jag vända tanken och titta på vad en lärare faktiskt gör istället för att studera vad de inte hinner med. Poppers menar att om man söker så finner man ofta ett exempel som inte stämmer med det man tror. I detta fall leder det till att jag kan pröva motsatsen att även om en lärare anser att denne inte klarar av att individ anpassa kan jag söka efter det som faktiskt sker, att en lärare gör mer än hen tror.

Syfte:

Syftet med denna studie är att ta reda på hur pedagoger organiserar och utför undervisning utifrån perspektivet av individanpassning.

Metod: Via observation i klasser kommer denna studie där med visa på ett utsnitt av skolans vardag.

Resultat: I mitt resultat kom jag fram till att anpassning är så mycket mer än det materialet som används i klassrummet. I mitt sökande av kunskap kring anpassning visade det sig att lärmiljön har en roll i anpassningen.