Ända sedan medeltiden har Sverige haft regler kring hur man ska förhålla sig till bebyggelse och markanvändning. Idag har kommunerna planmonopolet enligt plan- och bygglagen. Detta innebär att de har ensamrätt att bestämma hur kommunens mark- och vattenområden ska användas. De har också möjligheter att skydda värdefull kulturmiljö. Vad som får skyddas regleras i plan- och bygglagen, men inte hur bestämmelser ska utformas som skyddar kulturhistoriska värden, med undantag för tydlighetskravet. När kommunerna ska upprätta en sådan bestämmelse kan de använda sig av Boverkets allmänna råd, vilket många också gör.

Studiens syfte har varit att kartlägga fel och otydligheter i kulturbevarande bestämmelser i kommuners detaljplaner, samt att undersöka vilka kunskaper de kommunala tjänstemännen har om kulturbevarande i detaljplan.

Resultatet visar att 57 % av de undersökta kommunernas kulturbevarande planbestämmelser innehåller något fel eller är otydligt formulerade. Andra studier som har granskats visar också på liknande resultat. Majoriteten av kommunens tjänstemän känner till att det finns ett generellt krav i plan- och bygglagen på att beakta kulturhistoriskt värde. Många anser sig dock ha otillräckliga kunskaper i ämnet och anlitar ofta sakkunnig expertis utifrån och litar på att de följer gällande lagar och förordningar.

Ever since the middle ages, Sweden has had rules on how to relate to building and land use. Today, municipalities have planned monopoly according to the Planning and Building Act. This means that they have the excluisive right to decide how to use the municipality´s land and water areas. They also have the opportunity to protect valuable cultural environment. What is protected is governed by the Planning and Building Act, but not how rulse are designed to protect cultural historical values, with the exception of the clarity claim. When municipalities are to establish such a provishion, they can use the General Council of Boverket, as many do.

The purpose of the study has been to map the erors and ambiguities of cultural conservation provisions in municipal plans, as well as to investigate the skills of municipal officials regarding cultural conservation in a detailed plan.

The result shows that 57 % of the surveyed municipalities´cultural conservation plans contain something wrong or are unclearly formulated. Other studies that have been reviewed also show similar results. The majority of municipal officials know that there is a general requirement in the Planning and Building act to take into account cultural historical value. However, many consider themselves to have insufficient knowledge of the subject and often employ expert expertise from outside and trust that they comply applicable laws and regulations.