Bakgrund: Användandet av fysiska tvångsåtgärder mot barn under 18 år inom svensk psykiatrisk heldygnsvård har kritiserats av Förenta Nationerna. Lagen om psykiatrisk tvångsvård träder i kraft när en patient lider av allvarlig psykisk sjukdom och kan innebära att patienten erhåller fysiska tvångsåtgärder mot sin vilja. Vid utförandet av en fysisk tvångsåtgärd medverkar en sjuksköterska. Att utföra en fysisk tvångsåtgärd mot patientens vilja kan upplevas som en kräkning av patientens autonomi och gå emot omvårdandets principer. Forskning visar att sjuksköterskors erfarenheter att medverka vid fysiska tvångsåtgärder ger upphov till etiska dilemman.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att medverka vid fysiska tvångsåtgärder på barn och ungdomar som vårdas utifrån lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

Metod: Intervjustudie med sju sjuksköterskor från hela Sverige. Intervjumaterialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Tre teman framkommer: Gå emot sin etiska övertygelse med subteman att uppleva etiska dilemman, att möta det sköra barnet och att frångå sitt yrkesuppdrag. Ifrågasättande, med subteman ifrågasätta tvångsåtgärders nytta, att bli ifrågasatt av annan vårdpersonal och ifrågasättande av det egna förhållningssättet. Förändring med subteman att hitta alternativa sätt att hantera situationen på, att bidra till en minskning av tvångsåtgärder och att ha bidragit till en positiv förändring för patienten.

Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenhet av att utföra fysiska tvångsåtgärder på ett barn under 18 år beskrivs som en känsla av att gå emot sina etiska värderingar. Likaså finns ett ifrågasättande av tvångsåtgärders nytta. Dock finns ett hopp till en förändring i form av att hitta andra sätt än att använda sig av fysiska tvångsåtgärder.

Background: The use of physical restraint in Swedish psychiatric healthcare against children under the age of 18 years has been critized against the United Nations. The psychiatric compulsory care act is used when a patient is suffering from a serious mental illness, and it may mean that the patient receives physical coercive measures against his/her will. When a patient obtains a physical coercive measure, a registered nurse is involved in the procedure. For a nurse, being involved with the use of physical coercive measures against the patients will could be perceived as a violation against the patients autonomy and also going against the essence of caring. Research shows that registered nurses experiences of being involved in the usage of physical coercive measures can cause an ethical dilemma.

Aim: To illustrate registered nurses' experiences of participating in the usage of physical coercive measures against children and teenagers that is hospitalized under the psychiatric compulsory care act.

Method: An interview study was conducted with seven registered nurses from all over Sweden. The interview material was analyzed through a qualitative content analysis.

Results: Three themes appeared during the analysis. The first main theme is Go against one's ethical beliefs with the subthemes experiencing ethical dilemmas, meeting the fragile child and to abandon one's professional assignment. The second theme is Questioning, with the subthemes questioning the benefit of coercive measures, to be questioned by other health care professionals and questioning one's own approach. The third theme that appeared was Change, with the subthemes to find alternative ways of dealing with the situation, a desire to contribute to a positive development of healthcare and to have contributed to a positive change for the patient.

Conclusion: The registered nurses' experiences of participating in the usage of physical coercive measures against children under the age of 18 years is described as a feeling of going against one's ethical values. The nurses also describe a questioning against the actual benefit of physical coercive measures. However, there's a hope for a change in the form of finding other ways than using physical coercive measures.