Bakgrund: Daniel Defoes Robinson Crusoe har sedan dess publikation år 1719 fått en stor spridning inom västvärlden i form av både översättningar och adaptioner. Defoes verk är enligt den postkoloniala teoretikern Edward W. Said ett verk av sin tid. Med detta menar han att det finns ett kolonialt arv inbakat i själva berättelsen. Hur väljer då en samtida författare att berätta en sådan problematisk och svårnavigerad berättelse? I uppsatsen analyseras detta genom hur karaktären Fredag framställs i tre bearbetade lättlästa svenskspråkiga versionerna av berättelsen.

Syfte: Uppsatsen syfte är att belysa vad som kan hända när en berättelse som bär på ett problematiskt eller svårnavigerat kolonialt arv omarbetas till lättläst för en modern publik.

Metod: Uppsatsen bygger på en komparativ närläsning av tre bearbetade svenskspråkiga lättlästa versioner av Robinson Crusoe skrivna av Maj Bylock, Peter Gotthardt och Alf Isemo samt en textkritisk utgåva av samma berättelse. För att systematisera närläsningen har ett diagram uppförts vari väsentliga passager från de fyra böckerna ställts sida vid sida för komparering.

Resultat: I studien kan vi läsa att det finns två övergripande sätt som texterna förhåller sig till originalberättelsens koloniala arv. I både Bylocks och Gotthardts bearbetningar går det att finna strategier för att minska närvaron av det koloniala arvet. Inom Isemos version går det däremot att finna en ökad närvaro av det koloniala arvet i jämförelse med de övriga bearbetningarna och originalet.

I Bylocks text tonades Fredags negativa och våldsamma attribut ned. Fredag omformades till en spegling av Crusoe som inte förändrades nämnvärt från originalet. Fredag blev således enbart "vilde" till namn och inget mer. I Gotthardts version var det istället Crusoe som genomgick den allra största förändringen och inte Fredag. I denna text gick Cruse från att ha varit en kolonialherre till en postkolonial- och förstående man, öppen för ett multikulturellt samhälle. Fredag framställs inom denna version som Crusoes vän. I Isemos text benämns Fredag istället som slav vilket är något som inte går att finna på samma sätt i vare sig de andra bearbetade versionerna eller i originalet. I resultatet framgår det att de analyserade bearbetningar inte bör ses som ofärgade och neutrala översättningar av verket utan istället som en ny text som står i relation till sin samtid.