Bakgrund: Tidigare forskning har visat att utomhusbaserat lärande bidrar till att barn känner sig mer delaktiga i verksamheten eftersom det är deras utgångspunkter som lägger basen som sedan byggs på allteftersom. Forskningen lägger vikt vid förskollärarnas roll för barns utveckling, men visar samtidigt att förskollärare inte utnyttjar utevistelsen för lärande utan använder den som en tid för paus. Forskning visar att det finns stora möjligheter för barn att utvecklas genom att fantasisera och vara kreativa med en utomhusmiljö som stimulerar detta. Vikten av att röra sig och vistas i naturen är något som förskolans läroplan lyfter fram. Det framgår av forskning att miljön som barn möter på förskolan har betydelse för barns utveckling. Forskning har visat att det blir vanligare för barn att vara stillasittande vilket medför att barnen rör sig mindre.

Syfte: Detta arbete syftar till att studera utomhusmiljöns betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan, mer specifikt hur förskollärare ser på yrkesrollens betydelse samt hur de använder utomhusmiljön för att barns lek och lärande ska utvecklas.

Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie. Sju informanter som är verksamma som förskollärare på fyra olika förskolor har intervjuats.

Resultat: Studiens resultat visar att många verksamma förskollärare menar att leken är grundläggande för att barn ska kunna tillägna sig nya kunskaper i utevistelsen. Det har framkommit att informanterna ser fördelarna som finns med utomhusmiljön men att syftet med utevistelsen inte alltid är tydligt. Informanterna lyfter fram begränsningar som de upplever för att kunna undervisa i utomhusmiljön. Resultatet har även visat att informanterna har olika arbetssätt för att främja barns lek och utveckling i utomhusmiljön. Informanterna beskriver vikten av att det finns förutsättningar för att barn ska kunna utvecklas. Eftersom en del förskolor upplever sina gårdar som begränsade kan de ändra förutsättningarna och ta ut lärandet till en ny miljö som kan inspirera barnen.