Det finns varierande definitioner av ordet "docka" som utgår ifrån dockornas ursprung, deras form och funktion, tekniska aspekter etc. Vanligtvis gör man distinktionen mellan olika sorter dockor som exempelvis leksaksdocka (doll), marionett (puppet), handdocka ("glove puppet") och så vidare. I det här arbetet ligger betoningen på den så kallade föreställande dockan som med hjälp av dockteaterns spelteknik, filmisk eller digital animation framställs som en särskild sorts "skådespelare". För att kunna kalla ett föremål för docka måste man alltså urskilja en människa i den även om det handlar om en antropomorf djurdocka eller en på annat sätt stiliserad docka. Både dockteatern och dockfilmen för vuxna är ofta knutna till människans värld och framstår därmed som ett relevant material för att studera förhållanden knutna till livsvillkor i en samtid. Genom undersökningar och analys av de animerade filmernas genrekonventioner, estetik, berättar- och montagestrategier kan man närma sig en förståelse av de historiska, ideologiska, teknologiska, och politiska klimaten och maktförhållandena vid tidpunkten för deras tillblivelse. Den föreställande dockan är i regel en kulturell symbios – resultatet av mellanfolkliga blandningar. Dockfilmens estetik, teknik, motivkretsar, genrekonventioner och hybridiseringar förflyttar sig över tiden och i geografin via internationella kontakter och relationer mellan olika film- och kulturkretsar. Det här arbetet är således en filmvetenskaplig studie i animerad film vars huvudämne är dockfilmen, en filmgenre som framförallt kännetecknas av ett animerat, personifierat och människoliknande föremål som används som rollfigur inom ramen för en bildberättelse. Denna diskussion om dockfilmen är tänkt som en fortsättning till min tidigare forskning. Men detta menar jag framförallt böckerna Animation och realism (utgiven 2004 på engelska och kroatiska) och Den rörliga skämtteckningen (utgiven 2009 på svenska).