Since the very first video games debuted at the arcades in the 70's with games such as Pong (1972) and Asteroids (1979), game developers have always tried to push the boundaries for what is possible with the contemporary technology available at hand, with the goal of making video games as realistic and naturalistic as technically possible. However, despite great technological leaps over the last 30 years, we have recently seen a wave of remasters and remakes of older games released over a short period of time. Contemporary game developers, primarily indie-developers, have also in many cases chosen to adopt 8-bit and 16-bit graphics when developing new games. They have also, in many cases, recycled and refined some gameplay-pastiches from previous generations of console games.

Using the game Terraria (2011) as our main subject of analysis, this essay intends to investigate, from an aesthetic perspective, the affect that nostalgic elements in modern game titles have on the player's overall experience.

We examine this by performing several different analyses, one of which a visual semiotic analysis of screenshots from the game serves as the main one. As a further complement to this, we requested other players of the same game to answer questions, regarding which kind of nostalgic elements they've been able to identify during their total playtime, and what their opinions are on the matter. We then compare, analyse and apply the results we get, to a number of different theories regarding nostalgia and nostalgia within games.

The essay concludes that Terraria clearly takes inspiration from old console games released in the 80's and 90's, where the most prominent examples are games like The Legend of Zelda: A Link to the Past (1991), Harvest Moon (1996) and Final Fantasy IV (1991). The nostalgic elements found in Terraria, whether in the shape of overall aesthetics or other minor references, contribute to an enhanced gaming experience for players which, in one form or another, have a personal connection to the source material. Meanwhile, the gaming experience won't deteriorate for players that fail to recognise these references. Through it's visual style and the use of various nostalgia inducing items and references to other titles in the medium, the game promotes the phenomenon of reflective- and restorative nostalgia.

Sedan de allra första tv spelen debuterade i arkadhallarna på 70-talet med spel som Pong (1972) och Asteroids (1979), så har spelutvecklare oavbrutet försökt tänja på gränserna för vad som är möjligt med den samtida tillgängliga tekniken, med målet att göra spelen så realistiska och naturalistiska som tekniken tillåter. Trots att teknikens utveckling tagit enorma kliv under de senaste 30 åren, så har en våg av remasters och remakes av gamla spel uppkommit. Samtida spelutvecklare, främst sådana som gör indiespel, har också i många fall anammat en 8- och 16-bitars grafik i utvecklingen av nya spel. I många fall så har de även återvunnit och vidareutvecklat vissa gameplay-pastischer från dåtida konsolgenerationer.

Med spelet Terraria (2011) som utgångspunkt så undersöker denna uppsats, med ett estetiskt fokus, hur nostalgiska element i moderna speltitlar kan påverka en spelares spelupplevelse.

Detta undersöker vi genom att främst göra olika analyser, där en bildsemiotisk analys av skärmdumpar från spelet är den huvudsakliga. Som ett komplement till detta så har andra spelare av samma spel fått svara på frågor kring vilka nostalgiska element de har uppfattat i spelet under sin totala speltid, och vad för åsikter de har i relation till detta. Vi kopplar detta till andra texter som behandlar olika teorier om nostalgi, och nostalgi inom spel.

Uppsatsen kommer fram till att Terraria har tagit tydlig inspiration från konsolspel släppta på 80- och 90-tal, där de tydligaste exemplen är The Legend of Zelda: A Link to the Past (1991), Harvest Moon (1996) och Final Fantasy IV (1991). De nostalgiska inslag som går att se i Terraria, antingen i form den övergripande estetiken eller mindre referenser, bidrar till en förbättrad spelupplevelse för de spelare som har någon personlig koppling till originalet. Samtidigt så försämras inte upplevelsen för de som inte känner igen referenserna. Genom den visuella stilen och innefattandet av olika nostalgiska föremål och referenser till andra titlar i detta medium, så ger spelet upphov till både reflektiv- och restorativ nostalgi.