Bakgrund: Utomhuspedagogik har en gedigen historia som sträcker många år tillbaka i tiden. Metoden beskrivs ha många fördelar i undervisningen för elever då de får en direkt koppling till verkligheten i sin undervisning inom de naturvetenskapliga ämnena. Eleverna kan se, testa och diskutera kring naturvetenskapliga fenomen på ett sätt som kan vara svårt i ett klassrum. Dock visar forskning att utomhuspedagogik inte används i den utsträckning som hade varit optimalt för eleverna. Det finns lärteoretiska, fysiska och psykiska perspektiv på användandet av utomhuspedagogik, där lärteorin styrker användandet av metoden och själva användningen kan ge positiva effekter på elevernas fysiska och psykiska hälsa. Forskning om utomhuspedagogik för årskurserna 4–6 är mindre utbredd än de lägre och högre årskurserna.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning som utomhuspedagogik används inom ämnena biologi, kemi och fysik i årskurserna 4–6, samt vilka faktorer som spelar in när lärare väljer eller inte väljer att använda sig utav metoden.

Metod: Kvantitativ enkätundersökning riktad till lärare inom No-ämnena i årskurserna 4–6.

Resultat: Studiens resultat visar att det är många lärare som använder sig av utomhuspedagogik, 81,2% av de svarande i den här studien. Vanligtvis bedrivs undervisning utomhus på månads- eller terminsbasis. Hur stort avståndet är till naturen påverkar inte frekvens i hur ofta lärare väljer att flytta undervisning från insidan till utsidan med eleverna. Vi kan se att det finns tre statiskt signifikanta faktorer som påverkar valet att använda sig av utomhuspedagogik, lärarens egna metodkunskaper, kollegernas syn på arbetssättet samt hur trygga lärarna känner sig med att använda metoden med klassen.